samt deltog i en qvartett ur? Martha af Flotow. Fru Neruda-Norman, säger La Libertå, ,.utförde med sällsynt brio Vieuxtemps variationer; den unga svenskan är hvarken rädd eller tillkonstlad. Kejsaren och kejsarinnan komplimenterade artisterna i de förbindligaste ordalag. Kejsarens af Marocko skatt. Ibland det marockanska rikets tre hufvudstäder Fez, Marocko och Meguinez, står den sistnämnde — också kallad Miknes eller Meknasah — i särdeles gunst hos kejsaren, törhända af den orsak att hans berömda skatt der är förvarad. Denna skatt befinner sig i den del af kejserliga palatset, i sistnämnde stad, som kallas ,.Bett-el-Mell (rikedomens hus). I medelpunkten af palatset reser sig en fullständigt armerad fästning, uppförd af gråsten och omgifven af dubbla murar. Blott en enda ingång, igenom tre efter hvarandra följande grofva jerndörrar, förer till byggnadens inre; här är golfvet belagdt med svart marmor och i ena ndan af det enda rummet befinnes en vid öppning, genom hvilken, med tillhjelp af stora kopparskoflar, de guldoch silfvermynt samt andra föremål som äro bestämda att gömmas i skattkammaren, nedkastas i en stor källare. Här blifva mynten fördelade i vaser af marmor, af hvilka hvar och en är afsedd att kunna rymma en million piaster. En vakt af trehundra negrer bålla uppsigt och ordning i skattkammaren, dessa bebo från den dagen de tillsättas för alltid skattkammarfästningen, och de af dem som hafva att göra med mottagandet af penningarne och dessas förvarande i källarn, lemna aldrig de underjordiska salarne, utan lefva och dö i de boningar som äro dem anvista. Dessa försigtighetsreglor hafva naturligtvis vidtagits för att forekomma stölder, hvilka också derstädes höra till de största sällsyntheter. Fyra gånger om året mottager skattkammaren de skatter och afgifter som dit skola inflyta, detta sker i kejsarens egen närvaro eller, om han då vistas på någon annan plåts, öfvervakas inkasseringen af trenne höga embetsmän. I början blefvo mynten förvarade i stora lerkrukor, men en gång fann man att tio af krukorna endast innehöllo rd med ett tunnt lager af mynt öfverst; denna list upptäcktes af en neger, kejsaren lät genast slå hufvudet af 10 skyldiga och såsom afskräckande exempel uppställa de afhuggna hufvudena i de omnämnde lerkrukorna; dessa vaser och hufvuden befinnas ännu i skattkammarsalen, uppställda på piedestaler af marmor. — Kejsar Mulez Soliman, som var bekant för sin grymhet, brukade genast låta halshugga de negrer som användes till penningarnes emottagande. Abderhaman, hans mindre omensklige efterträdare, afskaffade detta förfärliga bruk och förordnade i stället att skattens väktare aldrig fick lemna de underjorliska hvalfven, på det, att, om de äfven skulle blifva frestade till tjufveri, detta likväl skulle vara aldeles utan praktisk nytta för dem. Skattkammaren innehåller efter ungefärlig beräkning en summa af omkring 500 millioner franes. Förlusten af Meguinez, antingen det fölle rebeller eller en fiendtlig makt i händerna, skulle för kejsarens regering vara ett förfärligt slag; man har sökt förekomma denna möjlighet, genom att väl befasta den nära liggande sjöstaden Rabat, men med nutidens utvecklade anfallsvapen, skulle likväl lenna svårighet snart vara öfvervunnen och genom denna eröfring banade en fiende sig en bestämd och hastig väg såväl till landets inre, som ifven till eröfrandet af Meguinez och den kejseriga skatten