Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1868, sida 2

samme, då deras yrkanden voro ett genljud af den allmänna rösten. Talaren ansåg det vara på tiden, att en varning lemnades åt den eller dem, som tro att folkets tillgångar äro ett outtömligt djup. Man komme dock äfven i afseende på dem slutligen till botten, och om man gräfver nedåt träffar man slutligen på det vulkaniska källsprång, der man bränner fingrarne på sig. Herr Blanche förenade sig i hr J. Pährssons yrkanden. Jonas Jonasson, den sednare jemväl motionär i ämnet, ansåg ätvenledes den nuvarande penningeställningen fordra någon nedsättning i civillistan. Hr C. A. Larsson uttalade sig likaledes för önskvärdheten af en dylik åtgärd. Talaren ansåg det likväl icke befogadt att fordra nedsättning i sjelfva anslaget till de kgl. personerna, utan yrkade endast att, i likhet med hvad han motionerat, det till k. slottsstaterna hittills anvisade anslaget måtte indragas eller åtminstone en del deraf, i hvilket afseende han yrkade återremiss. Frih. af Ugglas ådagalade det oriktiga i påståendet att anslaget till-civillistan ständigt vuxit. Detta anslag bestämdes år 1823 till 630,000 rdr och hade sedermera utgått med denna summa ända till år 1867, således förblifvit oförändradt under 44 år. År 1865 äskade Kgl. Maj:t anslagets förhöjning från ofvannämnda summa till 800, 000 rår, med tillkännagitvande tillika att han hos norska storthinget äskat en motsvarande förhöjning. Den 30 December 1865 medgåtvo rikets dåvarande ständer den äskade förhöjningen, att utgå från 1867 års början. Det större anslaget har således utgått endast något öfver ett år, och det vore ingen anledning antaga, det så nya förhållanden redan inträdt, att en nedsättning deri nu kunde ega rum. Det år 1865 af rikets ständer erkända behofvet qvarstode ännu och det vore väl svårt för någon att kunna påstå, det statsverket icke kan uppfylla den förpligtelse, som den ena statsmagten så nyligen iklädt sig mot den andra. Beträftande yrkandet om nedsättning i anslaget till slottsstaterna, befarade talaren att detta endast skulle leda derhän, att statsverket finge åtaga sig ökade, direkta utgifter för slottens underhåll. Hr Hierta, som ogillat de motiver, hvarpå utskottet grundat sitt afstyrkande at motionerna, godkände likväl det slut, hvartill utskottet kommit. Han fann det inkonseqvent om riksdagen nu nedsatte det ifrågavarande anslaget, då förra rikets ständer så nyligen fastställt detsamma samt dertill genom beviljande af en million rdr att för en gång af K. M:t disponeras visat sig till fullo erkänna behofvet deraf. En nedsättning sådan den nu föreslagna skulle göra representationen skyldig till ogrannlagenhet och otacksamhet mot en konung, som likväl framlagt och genomfört den af hela landet önskade representationstörändringen. IIrr Liss Olof Larsson, E. Olsson, W. Nilsson, P. Nilsson från Örebro län, Svensn, C. J. Bengtsson, stman och Johan Olsson instämde med hr C. A. Larsson i hans begäran om nedsättning i anslaget till slottsstaterna och ade återremiss i detta syfte. Dessa talare åberopade hufvudsakligen samma skäl för en dylik nedsättning, som af föregående talare anförts derför, nemligen, att då landets nuvarande betryckta ställning ovilkorligen fordrade sparsamhet, och indragningar derför måste göras å de öfriga hufvudtitlarna, äfven den nu ifrågavarande 1:sta hufvudtiteln borde i någon mån vidkännas nedsättning i anslagen. Flera af dessa talare ville likväl öppet erkänna den tacksamhetsskuld, hvari de stodo till en af alla älskad och vördad konung, ehuru nödvändigheten tvang dem att vidhålla den nu af dem framställda begäran, hvari ett par förmenade sig ega understöd i den allmänna opinionen. Hr Björck fann det oriktigt att en representant, om också han trodde sig uttala den allmänna meningen, framstälde påståenden, såsom nu blifvit gjordt, utan att kunna bringa dem till en praktisk lösning eller leda dem derhän, att åvägabringa besparing i folkets skatteördor. Hvarken statsutskottet eller representaionen kunde göra klart för sig civillistans behof, och någon förändring i nu föreslagna syfte kunde derföre icke åstadkommas annat än genom öfverenskommelse mellan de begge statsmakterna. Man kunde visserligen under en annan form uttala en önskan om nedsättning, nemligen under anhållan hos K. M:t om utredning af frågan; men en direkt nedsättning i civillistans anslag kunde enligt tal. åsigt icke åvägabringas med mindre än att statens organisation byggdes på helt och hållet nya principer och grundvalar. Hrr Otterström och Jan Andersson yttrade sig för bifall till statsutskottets utlåtande. Ätvenså hr Key, hvilken ansåg konungen, såsom statens främste embetsman, hafva samma rätt till den honom tillförsäkrade lön, som hvarje annan rikets embetsman. Grefve Posse varnade för att så tillämpa sparsamhetsprincipen, att den närmade en annans rätt. Han invände mot den siste talaren, att det icke borde vara fullmakten, som skyddade en persons rätt till en gång gifna inkomster, utan rättsmedvetandet, som förklarade sig icke vilja svedervåga den konungsliga värdigheten genom ett småaktigt anfall mot civillistan. Hvad anslaget till slottsstaterna beträffade, så betraktade talaren denna fråga ur rent praktisk synpunkt, i det han visade att dessa anslag till underhåll o. s. v. af de k. slotten understego de utgifter, som enskilda personer måste vidkännas för underhåll af sina egendomar i förhållande till deras värde. Frih. Gripenstedt ansåg en nedsättning i anslaget till 1:sta hufvudtiteln, sedan det för icke längre än tre år sedan blifvit bestämdt, så mycket mer oriktig, som man genom ett sådant beslut skulle ådagalägga otacksamhet mot en konung, som, genom det nu genomförda förslaget till representationsförändring, visat så stort prof på tillit till sitt folk. Visserligen vore penningeställningen tryckt, men detta förhållande existerade ej allenast hos oss, utan i alla andra länder, och detta skäl kunde för öfrigt icke blifva bestämmande vid detta tillfälle, då det var fråga om ett personelt anslag, på hvilket en stor hushållning var grundad som icke kunde förändras år efter år. Talaren motsatte sig derföre de föreslagna nedsättningarne i civillistan, hvilka lätt kunde taga skenet af en politisk demonstration, hvilket talaren var öfvertygad att afsigten med dem icke varit. Sedan hrJöns Pährsson förklarat sig instämma med dem, som yrkat återremiss, afslutades diskussionen. Oaktadt talmannens proposition på bifall till utskottets utlåtande besvarats med öfvervägande ja-rop, begärde hr Påhrsson votering, hvilken utföll med 113 röster för utlåtandet och 51 för dess återremiss i det angifna syftet, hvadan utskottets hemställan att riksdagen måtte till oförändrade belopp fastställa anslagen under första hufvudtiteln af kammaren bifölls. Resultatet blef sålunda, att statsutskottets förlag af båda kamrarne godkändes, hvadan första vufvudtitelns utgiftssumma fastställdes till samma UA An RR RS MERRY KNIT —