Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1868, sida 2

RIKSDAGEN. Måndagens sammanträden. bemensamma rvoteringar. Genom gemensamma voteringar kamrarne emellan beslöt riksdagen i Måndags dels med 134 röster (38 i 1:sta och 96 i 2:dra kammaren) mot 130 (63 i 1 sta och 67 i 2:dra kammaren) att endast 200,000 rdr (i stället för at Kongl. Maj:t begärda 500,000) skulle anvisas såsom särskildt anslag för allmänna arbeten under innev. år till beredande af arbetsförtjenst åt den nödställda befolkningen inom vissa delar af landet, dels och med 148 röster (82 i 1:sta och 66 i 2:dra kammaren) mot 116 (18 i I:sta och 98 i 2:dra) att, i enlighet med K. M:ts proposition, af i riksgäldskontoret innestående medel anvisa 55,000 rdr såsom anslag till väganläggning mellan Bergsäng och Olsebol i Wermland samt 34,700 sasom läneunderstöd till sänkning af sjöarne Kalfven och Fegen i Eltsborgs län. Statsregleringen. Debatterna om de särskilda hufrudtitlarnes bestämmande börjades i Måndagens förmiddagssammantråden. Första kammaren medhann under detta sammanträde första, andra och tredje hufvudtitlarne; Andra kammaren deremot endast den förstnämnda och en del af den andra. Under eftermiddagssammanträdena genomgicks fullständigtfjerle hufvudtiteln af första kammaren, den andra och len tredje af andra kammaren, som derjemte medhann en del af den fjerde. Första hofrudtitelu, I första kammaren föranledde denna hufvudtitel icke någon diskussion. I ändra kammaren blef den deremot föremål för en ganska märklig och vidlyftig öfverläggning, för hvilken här i korthet redogöresUtskottet hade i utlåtandet hemställt, att åtskiliga väckta motioner om dels nedsättning i anslaset till denna hufvudtitel, dels indragning af anlaget till de kgl. slottens underhåll, eller någon lel deraf, icke måtte till någon riksdagens åtgärd öranleda. Den diskussion, som uppstod härom, ppnades af hr Jöns Pährsson, med yrkande att lans i ämnet väckta motion, om nedsättning i anlaget till hofstaterna, måtte vinna kammarens godknnande. Skälet till ett sådant yrkande var förämligast att den s. k. civillistan ständigt vuxit, waremot de ekonomiska förhållandena försämrats ch dermed folkets förmåga att bära skatterna förninskats. Det var hardt nära att frågan kommit ill afgörande omedelbart efter framstallandet af letta yrkande, ty talmannen hade redan hemställt uruvida diskussionen var afslutad, då hr Blanche segärde ordet och tillkännagaf sig anse motionäerna ej böra i denna ömtåliga fråga lemnas en