Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1868, sida 3

ning, utgor en Ul ack f0TKIArIngsgrund för den omständigheten, att icke ett mycket större antal qvinnor utmärkt sig inom vetenskap och konst genom banandet af nya vägar och genom skapelser bärande det sjelfständiga snillets prägel. Gif qvinnan samma uppfostran som mannen, låt lagarna, sederna och det allmänna tänkesättet äfven befrämja hennes framsteg och underlätta hennes ernående af det mål, hennes ärelystnad valt sig, och den, författare, som hundrade år sednare Urifder qvinnans historia, skall säkert kunna framlägga sakta, som helt och hället kullstörta Legouvås teori, hvilken klingar som ett upprepande af axiomer från flydda sekler. Det skall då visa sig, att qvinnan ej är hvad han vågar yttra om sjelfva Georges Sand, neml. ,,ett eko, en spegel, en colsharpa. — Hvad särskilt! angår qvinnans påstådda oförmögen het att med framgång och till fördel tör staten uppfatta och bedöma statens vigtigaste angelägenheter och spela en politisk i roll af stor betydelse, så grundar förf. sin uppfattning af denna sak på den omständigheten, att de qvinnor, som under den franska revolutionen ingrepo i de oflentliga ärendenas gång, som tågade i spetsen för de upproriska hoparua på gaterna och torgen, uppträdde i de republikanska klubbarnas tribuner eller presenterade sina adresser inför nationalförsamlingen, icke uträttade något stort och omsider efter girondisternas nederlag måste låta jakobinerna återtörvisa sig till sina husliga sysselsättningar. Den ,,sannt historiska skildringen af dessa fanatiska och obildade qvinnors uppträdande äfvensom af Marie Antoinettes och madame Rolands) inflytande på styrelsen synes honom afgöra frågan och visa, att qvinnan icke är skapad för att vara statsman. Vi behöfva väl näppeligen framhålla orimligheten af detta författarens resonnemang. Skulle derföre, att en del af de lägsta samhällsklassernas djupt okunriga och genom ett långvarigt förtryck brusaliserade qvinnor begingo dårskaper och tadelärda handlingar under en tid af allmän jäsning och törvirring — då till och med de bästa och snillrikaste män cjorde sig skyldiga till politiska misstag och extravaganser, ja, verkliga brott — qvinnan förklaras för alla tider ovärdig politiska rättigheter och oduglig att sköta statens! embeten? Hvartör har förf. icke haft ei blick tör de qvinnor, som på tronen eller invid tronen utvecklat stora statsmannaegenskaper? I den bok, som kallats, Qvinnans historia, kunde man väntat att finna Zenobia, Blanca af Castilien, Margaretha af Parma, Margaretha af Daumark, Elisabeth af England, Maria Theresia af Österrike och Katharina II af! Ryssland nämnda. Hvad beträffar qvinnans rätt och lämplighet att såsom solkrepresentant deltaga i afgörandet af lan-, dets politiska och sociala angelägenheter, så äro de redan erkända af flera utaf vårt sekels yppersta tänkare, såsom t. ex. af Stuart Mill, och den tid torde ej vara så synnerligt aflägsen, då underhaltigheten af de invändningar, som Legonvå och med honom i denna sak likatänkande göra mot den ifrågavarande reformen, blir ganska allmänt insedd inom de europeiska kulturstaterna. För öfrigt gifves det åtskilliga yrken ifvensom en del såväl sociala som privata embeten, som Legouvå vill upplåta å. Ivinnan. Han inser, att under närvarande förhållanden de flesta qvinnor, som nödgas lifnära sig sjeliva, ha svårt att söra det, då maskinerna och den allt starcare konkurrensen i så hög grad nedtryckt ubetslönen; han känner mer än väl, att letta beklagansvärda förhållande mer än något annat bidrager till osedligbeteus itbredande, och han ser sig dertöre om ster hederliga och passande försörjningsnedel för den medellösa qviunan. Han ;rkänner äfven att de själstörmögenheter, som han tilltror qvinnan, samt det käreksfulla, det försakande och långmodiga innelaget göra henne särdeles lämplig tilll, )estridandet af en del ,, administrativa och ip )yräkratieka befattvingar. Haa opponerar sig mot männers koncurrens i fråga om uteslutande qvinliga sysselsättningar, han håller före att herarne icke ha något att göra inom disken sidenoch modemagasiner och anser G lessa utgöra en del af den qvinliga verk-1 amhetens naturliga område, och han har i besbridligen rätt. Han vill äfven utvidga! seren för den qvinliga verksamheten, säl om nämndt är, ehuru, det förstås, ,inom ! le gränsor, hennes egenskaper och pligter l4 let tillåta. Han önskar att qviman blirijl äkarinna, ehuru ej kirurg; ) han vill uppI lIraga åt benne inspektionea ösver hospi-m aler, sjukhus och välgörenhetsinrättningar! if alla slag; han vill gifva benne vid-!! träcktare tillfällen att deltaga i meddeandet af oftentlig undervisving. Och tör s utt hon må kunna på ett tilltyllestgörande sätt uträtta alla dessa åligganden, och): ramtör allt, på det hov må kuuna fylla l3) sit ac warsfulla kall inom familjen, hvilket Legouvå uppiattar i bela dess djupa! och höga betydelse, vill han, att hon åtjuter sjelå den bästa offentlisa undervis-. ning. Han vill, att staten skall inrätta ( ör qvinliga lärjungar ej blott folkskolor och yrkesskolor, utan ätven athener och !normalskolor, ja, universiteter. Det är säedes icke så litet, när allt kommer omkring, som den i flera afseenden på det;1 förflutnas grundval stående förf. unnar åt!s L—— — Lr OO