Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1868, sida 2

princip, men ansåg sjelfva förslaget mindre välbetänkt, emedan det utginge från den optimistiska tanken, att församlingarne vore mer måna om och kompetenta att tillse Själavården än stiftsstyrelserna, då det enligt talarens förmenande vore en känd sak att partier och agitationer vid prestval spelade största rollen; hvadan det icke skulle blifva sällsynt, i fall förslaget antoges, att de församlingar, som mest vore i behof af själavård, skulle välja de dertill minst skickliga prestmän Derefter framställde tal. åtskilliga erinringar vid förslaget, anförande mot mom. a) att talaren hellre skulle sett personlighetsprincipen fullständigt tilllämpad; vid mom. b) att den olika rösträtten, då man ej vill tillämpa personlighetsprincipen, ej vore så orimlig som man påstått, enär en hustonde röstade äfven för sina underhafvande; hemställande tal. om en graderad röstskala i likhet med den för Stockholm gällande; vid mom. c) att den slutna och öppna emröstningen borde medgitvas alternativt, och vid mom. d) att det måtte medgifvas de på förslaget uppförda presterna att derifrån afgå, så snart fjerde profpredikant blifvit kallad; i hvilket afseende tal. uppläste ett längre förslag och yrkade återremiss. Hr Hedlund ansåg den nu föreslagna reformen vara den största inom svenska kyrkan sedan reformationens dagar. Den föreamling talaren tillhörde hade genom kongl. nåd länge haft rättighet att kalla till sin kyrkoherde hvem helst dess medlemmar ville, och de hade icke anledning att ångra denna sin rättighet. Man hade fruktat att församlingen kunde välja en läsareprest. För sin del kunde talaren deruti icke se någon fara, då församlingens behof ofta kräfde en allvarlig religiös vård och då det alltid måste anses vara församlingens ovilkorliga rätt att välja den hon anser sig bäst behöfva. Hvad beträffade stiftsstyrelsernas påstådda större förmåga och månhet i verksamheten för församlingarnes andliga bästa, erinrade talaren att de vere bundna af befordringslagarne, enligt hvilka de äldsta och mest meriterade prestmännen måste uppföras på förslaget, utan afseende på deras större eller mindre duglighet och utan afscende på, om församlingen ville taga emot dem eller ej. Yrkade bifall till det af hr Hedengren formulerade tillägg. Hr Ljuslin förordade förslaget, men med återremiss af mom. d). Hr Björck ansåg att det vore tid att frångå det fordna systemet, då man tänkte mest på staten och litet eller intet på församlingarne, och införa ett mer rättvist, att till församlingarne återlemna rätten att välja den lärare, som bland dem skall verka. Med afseende på mom. d) ansåg talaren behofvet att få välja fjerde profpredikant vara störst för de konsistoriella pastoraten, och framställde ett förslag till redaktion af denna punkt, hvilket han hoppades skulle kunna genast antagas. Detta förslag lydde: ..Hvarje församling må vid val till prestsysslor ega begära fjerde profpredikant. Hr Henrik Hansson upplyste om sin erfarenhet, att godsegare, i stället att, såsom man påstått, tillgodose sina underhafvandes rel a behof vid prestval, ganska ofta motverkat dessa behof, förordade sörslaget med återremiss af mom. d). Hr Kolmodin höll före, att om församlingen ej kunde tillgodose sitt religiösa behof vid utseendet af fjerde profpredikant, så kunde de lika litet göra det vid valet mellan de tre på förslaget uppförde. Yrkade återremiss af mom. d) med godkännande af den deri uttalade princip. Hr Uhr talade emot hr Lithners förslag, att fjerde profpredikanten skulle kallas, innan de på förslaget uppförde ännu profvat, emedan om de ville söka, så kunde de gerna resa för att profva; isynnerhet som det ju kunde hända att församlingen komme att välja någon af dem. Yrkade återremiss af mom. d). Hr Grape framställde några anmärkningar mot förslaget och yrkade återremiss. Hr Hedengren instämde i hr Björcks förslag och motsatte sig yrkandet om återremiss, på det frågan måtte hinna att vid denna riksdag afgöras, hvilket kanske annars icke vore möjligt. Hr Magnell framställde vid mom. a) det förslag, att hvarje husfader eller, der han ej finns, husmoder måtte tillerkännas rösträtt och vid mom. c) Bis den som ville, skulle så afgifva sin röst muntigen. 2 Åstrand ansåg utskottet både ha gått för långt och gjort för litet. Helst borde man ha tillämpat personlighetsprincipen, emedan det vore lika vigtigt för den fattige som för den rike hvem som blefve prest, ja det vore ännu vigtigare för den fattige, som t. ex. icke kunde skicka sina barn vid nattvardsberedningen till den prest, för hvilken de egde största förtroendet. Men å en annan sida vore det den största orättvisa, att en egare af 10 hemman med kanhända hundratals underhafvande icke skulle ega större rösträtt än en hyresgäst, som blott hade så stor inkomst att han egde rösträtt i kyrkostämman. Om personlighetsprincipen skall frånträdas ansåg derföre talaren fyrktalsgrunden vara den enda riktiga och yrkade i detta syfte återremiss. Hvad beträffar mom. c), så skulle tal:n ha bifallit det, om skrifkonsten vore mera utbredd, men för närvarande vore den slutna omröstningen oduglig. Yrkade afslag å detta mom. Detimom. d) framställda förslag ansåg tal:n ingalunda vara lyckligt, då det vore bekant, att vid prestval partierna sökte höja hvar sin kandidat i skyarne, men sänka motpartiets i smutsen. Dessutom ansåg talaren detsamma innebära en orättvisa mot dot presterskap, som erhållit anställning i kyrkans tjenst under förutsättning af de nuvarande befordringslagarnes bibehållande i orubbligt skick äfvensom mot de äldre prestmännen, som ganska lätt skulle kunna bli förbigångna af de yngre, icke genom förtjenster, utan genom den fölkynnest, som talaren trodde skulle bli förnämsta målet för deras sträfvan. Yrkade afslag. Hr Lithner förerdade en graderad röstskala, på det förslaget måtte bli antaget af första kammaren och vidhöll sitt förslag, emedan talaren trodde det vara nödvändigt att angifva i hvad syftning en förandring bör åstadkommas, då förslaget till K. M:t skall ingå. Hr C. Ifvarsson afstyrkte återremiss på det at frågan icke skulle uppskjutas för denna riksdag och ansåg de tramställda anmärkningarne ha visat att förslaget, med den af hr Björck angifna förändringen, vore godt och artagligt. I samma syfte yttrade sig äfven hir And. Jonsson och Rosenberg. Sedan diskussionen derefter förklarats slutad antogos mom. a, b och c utan omröstning, hvaremot Siver mom. d anställdes omröstning mellan utskottets förslag och hr Björcks, hvarvid det senare segrade med den betydande majoriteten af 103 röster mot 11. Hr Åstrand reserverade sig mot kammarens samtliga beslut i denna fråga, och i denna reservation instämde hr AÅ. v. Proschwitz. A Ä—