RIKSDAGEN. Statsutskottet afgaf i Thorsdags till kamrarne utlåtande angående riksgäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan början af 1867 års riksdag, och dervid bland annat hemställt, att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas tull decharge för alla beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges protokoll från den 28 Januari 1867 till och med den 21 Januari innevarande år. Utskottet har derjemte justerat utlåtande, i anledning af väckta frågor dels om förändring af det uti riksgäldskontorets räkenskaper hittills begagnade bokföringssätt, dels om afskrifning af åtskilliga i nämnde räkenskaper balanserade belopp. Förändrade bestämmelser för prestval. Andra kammarens tillfälliga utskott (n:r 3) hade, på grund af motioner, väckta utaf hrr Hedengren, N. Nilsson från Malmöhus län och J. Jonasson från Kalmar län, hemställt, att riksdagen måtte till K. M:t aflåta skrifvelse, innefattande anhållan, att K. M:t täcktes stadga de ändringar i kongl. förordningen om prestval den 1 April 1843, att densamma måtte för framtiden komma att innehålla följande bestämmelser: a) att samtliga medlemmar i konsistorielt eller regalt pastorat, hvilka ega rösträtt å kyrkostämma, må deltaga i prestval; b) att vid sådant val allenast en röst bör tillkomma hvarje röstegande; c) att alla val till prestsysslor böra med slutna sedlar förrättas; samt d) att vid val till prestsysslor inom konsistoriella pastorat församlingen, om den det önskar, må ega att begära fjerde profpredikant med iakttagande af de vilkor, som i detta afseende för regala pastorat stadgade äro: Den temligen långvariga och rätt lifliga debatt, som öfver detta vigtiga och genomgripande förslag fördes, börjades af hr Hedengren med den uttalade önskan, att de regala pastoraterna borde tillerkännas samma rättighet som de konsistoriella att kalla fjerde profpredikant vid tillsättande af komministratur; och formulerade tal. för detta ändamål ett tillägg till mom, d.) Hr Olterström ansåg att det förhållandet, att staten hittills varit tillerkänd rättighet att förse församlingarne med lärare utgjorde bufvudknuten af det band som förenade kyrka och stat. Om man nu ville losa detta band och frigöra kyrkan från statens iublandning i hennes angelägenheter, på hvilken väg talaren gerna ville vara följaktig, så borde man dock klart fatta i sigte de vonseqvenser som detta medförde, eller att de regala pastoraterna borde försvinna och alla församlingar erhålla lika stor rätt att kalla sina själasörjare. Hr Wigardt yrkade afslag på mom. d), på det icke en sekterisk prest, som kanske ganska kort tid varit i en församling och lyckats skaffa sig majoritet, måtte blifva vald, äfvensom för att förekomma tvister och slitningar inom församlingarna. Hr Jonas Andersson ansåg detta förslag såsom det mest frisinnade vid denna riksdag och vindicerade församlingens rätt till större ingripande i prestvalen än hittills, då man genom beroendet af auktoriteterna nödgats mottaga en gammal och för sin vidgade verksamhet crkeslös prest. Förordade förslaget med hr Hedengrens tillägg. Hr Kolmodin ansåg hr Wigardts fruktan för en ung sekterisk prest ogrundad och erinrade attprincipen om församlingens valrätt ingalunda vony, hvarken i den kristna kyrkan i allmänhet eller i den svenska, der denna rätt från ålder tillkommit församlingen och först under frihetstiden började inskränkas genom patronatsrätten, samt sedan blifvit allt mer inskränkt, så att en församling numera vore tvungen att välja mellan tre personer, af hvilka hon kanske icke ville ha någon. Då talaren icke kunde bedöma hr Hedengrens tillägg så ,på rak arm, önskade talaren återremiss. . Hr Rosenberg ansåg omöjligt att i en förordning förbjuda en församling att välja en läsareprest, och hade icke heller någon myndighet att tillse hvem som valjes, endast att församlingen kan få den prest hon vill ha. Önskade, att mom. d) måtte återremitteras, med uttalande af kammarens gillande at principen, och skulle talaren vogligen beklaga, om kammaren afsloge detta tänkande. 7 Hr Lithner godkände den i förslagett