Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 3

Bit omdöme från Damnark rörande d:r 0. Eneroths nyaste arbete om folkskolan, Vi hafva redan förut i denna tidning fästat våra läsares uppmärksamhet vid d:r Eneroths värderika arbete Folkskolan, dess ändamål, medel och verkningar, en skrift, som genom vidsträckt sakkunskap, sunda åsigter och ädel värma i framställningssättet intager ett synnerligen framstående rum bland den inhemska litteraturen öfver folkbildningens och folkuppfostrans vigtiga framtidsfrågor. I det erkännande vi egnat åt d:r Eneroths sannt fosterländska stäfvanden, har det gråtmilda fromleriets representant inom svenska pressen, tidningen Wäktaren, velat se ett intyg derför att vi jemte flera andra tidningar, som med beröm omnämnt det ifrägavarande arbetet, ,,stå i tidsandans tjenst, såsom Wäktaren uttrycker sig. Och, för att liksom gifva ett handgripligt intyg om arten af den anda, i hvars tjenst Wäktaren sjelf arbetar, har den , kristligt sinnade tidningen uppträdt med ett mer än vanligt enfaldigt utlåtande, rörande d:r Eneroths arbete, i form afen insänd uppsats, der den välkända fromma förvrängningsmetoden på det mest ogenerade sätt anlitas, i afsigt att låta d:r Eneroths åsigter och yrkanden framstå i en misstänkt dager. Utan att vi ett ögonblick befara att Wäktarens meningar i dessa frågor skola utöfva något inflytande på någon af folkundervisningens upplyste och sjelfständigt tänkande vänner, anse vi oss dock, för att gifva en upprättelse åt den orättvist angripne författaren, böra meddela följande omdöme öfver d:r Eneroths arbete i en anmälan (undertecknad F.B--r.) af detsamma i danska tidningen Feedrelandet för den 22 Febr. För 2—3 år sedan utsatte ett svenskt ,landsting (som ungefär svarar mot amtsrådet i Danmark) ett pris för ,,en afhandling, som på ett enkelt och efter allmogens fattningsförmåga och sinnesstämning limpadt språk, utan alla illusioner och öfverdrifter, på ett öfvertygande och bindande sätt skulle utveckla de förmåner, som allmogen i alla riktningar skördar af en utvecklad folkundervisning, med tillägg af en kort underrättelse om de åtgärder, som för samma ändamål äro af de mest framstående kulturfolk vidtagne. Hr Olof Eneroth har ej endast vunnit landstingets pris, men sedermera har ,, Vitterhets-samhället i Göteborg hedrat honom med sin guldmedalj. Af dessa utmärkelser följer allaredan, att boken måste vara en follkbokt i ordets bästa mening. Såvida vår allmoge ej vore så ovan vid att läsa svenska, borde denna bok finnas i hvarje sockenbibliothek, och vid detta tillfälle kunna vi ej underlåta att beklaga, att den Rosenörn-Teilmannska rättskrifningsförordningen af den 14 Nov. 1865 ännu eger gällande kraft, ty den utgör ett ej ringa andligt hinder för danskars och svenskars ömsesidiga läsning af hvarandras skrifter. Att boken verkligen blifvit läst med gagn och glädje af menige man i Sverge, derom vittna flera uttalanden, såsom t. ex. detta: . Vissa stycken af arbetet äro verkliga kraftspråk, som gälla för alla folk och alla tider — ett yttrande, deri , vissa stycken utan tvifvel borde ändras till många stycken. Grunden dertill att detta verk vinner så många för sig, både inom och utom Sverge, bör helt visst sökas i den ofta förbisedda sanningen, att de stora och starka tankarne nästan alltid framträda i de enklaste, mest okonstlade ordalag, under det att en oklar tankegång och en invecklad form ganska ofta följas åät. — — — I ett svenskt utlåtande om denna bok (se Tidskrift för hemmet, 1867, sid. 356) kallas författaren en Olof Trätälja på den nuvarande skolordningens område. Vi önska uppriktigt, att någon hans like snart måtte uppstå i Danmark. Hvad bevisar nu detta den danska tidningens lofordande omdöme om d:r Eneroths arbete? Antingen att — såsom Wäktaren naturligtvis skall söka göra troligt ,9tren och kristendomsfiendskapen börja gripa omkring sig bland tidningarne äfven i Danmark, eller ock, att det just är Wäktaren sjelf, som bedömer tidens litterära och religiösa företeelser ur en fördomsfull och förvriden synpunkt.