Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 2

sakta, att det endast kunde höras af markisinnan: — Hvarför har ni icke alltid visat samma varsamhet? — Min herre! sade markisinnan med afsmak. Herr de Mauccurt fortfor: — Edra bref äro deponerade vid rue Valois, enligt den adress jag haft äran uppgifva för er. Ah, min fru, hvilken värme, hvilken passion i hvarje rad af denna beundransvärda korrespondens. Lycklig den, som har kunnat inge er dylika känslor! — Min herre, svarade markisinnan, — då en qvinna som jag har skrifvit af hela sitt hjerta och med all sin uppriktighet, skulle hon endast kunna rodna öfver adressen på sina bref, — och det är icke fallet. — Hur det än är, återtog herr de Maucourt och uppreste sig, skall den vän, hvarom jag haft den äran atttala med er, känna sig lycklig öfver att återlemna er dessa glödande epistlar. Han träffas hemma hvarje dag till klockan tolf. Markisinnan vände bort sitt hufvud med ett uttryck af det djupaste förakt, och baronen aflägsnade sig. Madame de Bryan-Forville var bankiren Robert Kodoms dotter. Markisen, en ruinerad lancier-ryttmästare, hade varit nog lycklig att vinna en vacker maka och en hemgift af åttiotusen livres i räntor. Ryttmästaren lemnade Paris kort efter sitt giftermål, och den unga markisinnan, ensam, öfverlemnad åt verldens alla förförelser, hade låtit hänföra sig afen brottslig kärlek.