Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 2

Men huru hade hennes bref fallit i hen de Maucourts händer? Längre fram skolc vi få se det. Handeln med stulna bref bedrifves i stoi skala i Paris. Det finns så kallade ,,kontor, hvilka endast sysselsätta sig dermed. Denna nedriga spekulation föder sin man, efter hvad det visar sig. Man anför till och med personer, som riktat sig derpå. Edwige hade lemnat bankiren Kodoms arm och samtalade i en vrå med madame de Remeney. — Mamma, sade hon, — du skall kanske banna mig? — Hvarför då, mitt barn? — Emedan jag har gjort något utan din tillåtelse. — Troligtvis något godt? — Du skall få höra. — Före middagen såg jag Joseph gå öfver gården med en skål i handen. Jag var i orangeriet, och jag frågade honom af nyfikenhet hvad han skulle göra. Fröken, sade han, ute på trappan sitter en ung qvinna, som är döende; hon bär på armarne ett litet, knappt några dagar gammalt barn, och jag tror att båda äro nära att dö af hunger — — Medan Edvige berättade detta, fylldes hennes ögon af tårar. — Då, mamma, fortfor hon, — gick jag ned till porten. Om du hade sett denna olyckliga, det var hjertslitande! Hon var så ung, så blek, mager och kraftlös! Genom öfvermåttet af lidande hade hennes blick ett uttryck, som erinrade om vansinne. Och den stackars lilla varelsen hon bar! Han inväntade döden så lugnt