Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1868, sida 1

endast blifvit litet uppskakad under de sista dagarne, — — och hvilar mig nu — Jag kommer för att berätta en hi storia, sade pappa Joseph. — Kanske helt oskyldig, när allt kommer omkring — men man kan inte veta — — Vid foten af Surypåres säng satt er ung flicka med ett täckt och oskyldig yttre. — Cecile, sade Surypere till henne, g in i ditt rum på en stund, mitt barn. Di får snart komma igen. — Behöfver du ingenting, pappa? frå gade Cecile, i det hon steg upp. — Nej, mitt barn, tack. Cecile tog sin sömnad och gick ini et angränsande rum. Pappa Joseph berättade då för Sury pere allt hvad han kunnat uppfatta a samtalet mellan Combalou och vicomte de Floustignac. — Rue de Ponthieu, mumlade Surypöre det är alltid bra att veta. Tack, mir gubbe, och om du får höra något, så un: derrätta mig. Du vet, att jag inte åsyfta något ondt. — Åh, utropade pappa Joseph, ni äl en alltför hederlig karl att tänka på dy likt. Många helsningar till mamsell! — — — Tack, — adieu! Medan pappa Joseph besökte sin väl görare vid rue de la Lune, fortsatte vi comten och affärsmannen sitt samtal. — Det är den enklaste sak i verlden sade Combalou, du skaffar dig två tro värdiga vittnen, vinhandlaren i hörnet och kryddkrämaren vid rue de Meaux. Fröken Caroline-Edwige är född vid ru de Provence, fast hon nu bor i ett hote