Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1868, sida 1

annan förde absinthmuggen till sina läppar. — Då söker man upp vicomten, man ger honom femtio, hundra francs allt efter som slägtingarne äro förnäma, och han går in på att bli bulvan. Det gör att barnet kallas herr eller fröken de Floustignac — — och det blir nyttigt för dem längre fram. Poeten slog knytnäfven i bordet. — 0, öde, mumlade han, — om jag ändå vore af god Tamilj, så vore det en resurs. Under detta samtal hade vicomten uppsökt herr Combalou. Denne värdige man åt ett stycke pannkött tillsammans med pappa Joseph: Joseph var en rask karl och tillhörde Carapaternas samfund. Afven han hade råkat ut för en olycka. Vid tjugofem års ålder hade han befunnit sig inblandad i en krogtvist i SaintOuen, och han hade begagnat knifven. Emedan hans affär hvarken förrådde öfverläggning eller elakhet, hade ban sluppit undan med fem års tvångsarbete. Då han åter blef fri, visste han ej hvad han skulle företaga, då en halsduksfabrikant, herr Surypere, som hade lärt känna honom, man vet icke hvar, uppsökte honom och sade: — Eftersom man inte vill ta emot dig på de andra båtarne, så se här pengar att köpa dig en egen båt! Joseph grät af glädje. Han köpte båten, gifte sig med en vacker flicka från Mareuis, med hvilken han lefde ombord, omgifven af Småttingar, som två gånger dagligen trängdes kring matbacken. (Forts.)