Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1868, sida 1

D iskussionen i första kammaren om dödsStraflet. Frågan om dödsstraffet kom, såsom förut är nämndt, i Måndags afton till behandling i första kammaren. Oaktadt frågan genom andra kammarens beslut redan var afgjord för denna riksdag, uppstod dock i denna kammare en temligen vidlyftig och mycket intressant debatt i ämnet. Hr Hasselrot, som väckt motion i frågan, uppträdde först med ett längre töredrag, i hvilket han gendref de skäl, som blifvit anförda för dödsstraffet ur rättmätighetens och nödvändighetens synpunkt och med hjelp af sin erfarenhet som domare ådagalade dess gagnlöshet som afskräckningsmedel, dervid bland annat anförande, att stölderna i England aldrig varit talrikare än då man hängde tjufven, när han stulit så mycket som ett rep kunde vara värdt, samt att dödsstraffets borttagande äfven hos oss för en mängd kategorier af brott icke haft till följd att öka antalet af dessa brott. Med afseende å de mångfaldigt åberopade 19 dödsdomar, som på en gång måste utfärdas i början af konung Oscars regering och efter det dödsstraffet under ett års tid varit faktiskt suspenderadt, så upplyste talaren, att de flesta taf de brott, som der voro i fråga, blifvit begångnaredan under Carl Johans regering. Han fästade serskildt uppmärksamheten på de stora svårigheter, som den nuvarande lagstiftningen med alternativer uppställde för domaren, åt hvars skön det skulle öfverlemnas att bestämma, huruvida dödsstraff vore tillämpligt eller ej tör den ene eller andre brottslingen. Justitiestatsministern frih. De Geer uppträdde derefter och förklarade, att på den punkt, der frågan nu stode, ville han ickn upprepa hvad han i andra kammaren vidlyftigt uttalat, isynnerhet som detta uttalande innehölle ingenting nytt och öga som vore hans eget, hvarföre han inskränkte sig till att i korthet antyda den synpunkt, ur hvilken han betraktade saken, den nemligen, att han ej trodde på det menskliga lifvets okränkbarhet, för så vidt samhällets väl kräfver att offra lif, samt att den reform, som nu afsåges, ej bör ske, förr än den-erhåller ett stöd i folkets djupt rotade öfvertygelse. Hr Säve höll ett sakrikt, i anseende till predikotonen, af kammaren ej tillfyllest uppmärksammadt föredrag, i hvilket han utvecklade