Gillberg på tillfälle och tillgrep en förläggaresked at silfver, med hvilken ban tog till flykten utan att bli bemärkt. Skeden, som var värd 10 rdr, utbjöd han straxt derpå till landtbor, och en bondzumma köpte den äfven, likväl först sedan hon nedprutat priset till 2 rdr. Gillberg är dessutom angifven att från målaremäst. Rossing ha stulit en med 112 kanna fernissa, hvilken han äfven försökt sälja, ehuru troligen ingen velat ingå i köp med honom, hvarför han kastat flaskan i kanalen. Målet remitterades till rådhusrätten, och insattes Gillberg i celltängelset. — En avnan tjuf, som åter ej hade sådan lycka rid försäljningen af det stulna, stod i går inför poliskammaren. I Måndags hade nemligen en mansperson inkommit på ett nykterhetsvärdshus vid Sillgatan samt, efter intagen förtäring, utbjudit till förestånderskan på stället, Maria Jonsson, ett par dyrbarare sruntimmersbottiner. Ian begärde först 4 rår för dem, men slog dock ned summan till 1 rår 50 öre, med tillägg att om Jonsson nu köpte dem, så skulle han skaffa mera en annan gång, äfvenledes för mycket godt pris. Men ville hon ej gå in derpå, hotade han benne med att sticka knifven i henne. Jonsson, som genast anade att godset var stulet, skickade en annan qvinna efter polis, ehuru hon uppgat för utbjudaren, att det blott skedde för att få en femriksdaler vexlad. Då ett par poliskonstaplar anigenkändes han genast såsom för stöld straffade för illeristen Johan Edvard Johansson Wester. T d om åtkomsten af bottinerna, ställde han sig nu alldeles främmande och påstod ig sett dem förrän konstaplarne nu visade dem, och ej heller hade han bjudit ut dem. Sedermera blef det anmäldt i polisvakten, att samma bottiner blifvit dagen förut bortstulna ur en tambur i huset n:o 6 vid Magasinsgatan. Vid förhöret i går förnekade Wester fortfarande att ha innebaft bottinerna samt försökte att skjuta skulden på värdshusförestånderskan, hvilken, enligt hans tro, vore den som stulit dem. Målet remitterades till rädhusrätten, och fick emellertid Wester qvarstanna i cellsängelset. (Från Falun.) Sjelfmordet på Uddnäs. Rörande sjelfmordet på Uddnäs, säger , Dalpilen för den 29 Febr hölls dersammastädes förliden Thorsdag den 27 Febr. extra ting. Son domare fungerade häradshöfdingen J. IL. rån, och till åklagare var af Kon. Deth: de Ifcdnad kronof gden J. Bergeten, hy ite provincialläkaren doktor C. Å. Kusel blifvit beordrad att tillstadesvara, fär att i målet lemna de upphysnin ar, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Genom stämning hade ingeniören Koschell blifvit ålagd att vid tinget infinna sig, för att stånda till laga ansvar för det våldsamma förfarande med afseende dels på aflidna tjenstepigan Lovisa Christina Engström och dels på öfriga sina tjenstepigor, hvartill han kunde pröfvas i mer eller mindre mån vara skyldig. Såsom vittnen voro instämde samme personer, hvilka vid polisundersökningen den 10 Februari blifvit hörde, hvarjemte tjenstepigorna Maria Thunstedt och Lovisa Christina Söderberg, som båda tilltörene varit i Koschells tjenst, voro tillika med några andra personer tillkallade för att upplysningsvis höras. Under domstolsförhandlingarne kommo, hvad beträffar pigan Lovisa Engströms död, icke några nya omständigheter af anmärkningsvärdare beskaffenhet i dagen, om icke såsom en sådan får anses den at doktor Käsel gjorda förklaringen, att han vore fullkomligt öfvertygad derom, att det å Engströms hals befintliga sår icke tillkommit genom tvenne skärningar, utan endast förmedelst en sådan, och denna verkställd med ett mycket hvasst instrument. Af Koschells vid detta tillfälle lemnade upp gifter framgick, att omkring 20 på sin höjd minuter skulle hafva förflutit från det ögonblick då Engström skurit sig första gån en och till dess hon dor. På af åklagaren genom domaren till doktor Käsel framställd fö frågan, om han ansåg det vara möjligt att Engström inom loppet: på nämnde tid kunnat hinna for blöda, förklarade dot tor Kusel. att det icke vore möjligt att inlåtsg i svaromäl på en sådan fråga. Beträffande ti komsten af blånaderna å Engströms kropp vidhöll Koschell sina vid polisundersökningen lemnade uppgifter. De förut hörda vittnenas nu afgisna berättelser voro i allt väsentligt öfverensstämmande med hvad de vid polisundersökningen haft att förmäla Af de berättelser, som vid tillfället afgåf angående Koschells behandlingssätt mot de tjenstepigor, han tillförene haft i sin tjenst, vill det s nas som om han i detta afseende skulle hafva gjort sig skyldig till våldsamheter af ganska allvarsam art. Då ej mindre doktor Kusel anhöll att, för afgifrande af de anmärkningar han kunde finna sig föranlåten att i saken framställa, dessförinnan så taga kännedom om ransakningsprotokollerna, än äfven åklagaren begärde uppskof för afgifvandet af sina slutpåståenden; resolverade rätten, att målet skulle ånyo till behandling företagas Fredagen den 27 Mars kl. 10 ft m. å Uj ddnäs, hvarvid Koschell egde att vid hemtningsäfventyr inställa sig. — Blandade åämur nan t.rtönuna Mnctan IUU.