Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1868, sida 2

est mot Hannovers annexion, och af sjelfva traktatens innehåll säges framgå, att Bismarck ingalunda haft rättighet att påstå, det traktaten innehåller en indirekt thronassägelse. Den af England föreslagna och af Preussen antagna basis för förhandlingarne bevisar, att traktaten ingalunda skulle angå de politiska förhållandena. Under förhandlingarne begärde visserligen Preussen, att exkonung Georg skulle abdikera, men detta afslogs på det bestämdaste. Den i Lördags aflidne exkonung Ludvig I af Bayern har i Tysklands historia förvärfvat sig ett visst namn, likväl icke genom politiska bedrifter eller genom sina dygder som regent, utan genom en euttröttlig verksamhet i konstens intresse och lyckliga sträfvanden för att pryda Mänchen med arkitektoniska arbeten och konstsamlingar af första rangen. Exkonungen var i sina yngre år sjelf skald och målare; han kom visserligen icke långt i någondera af dessa riktningar, men han omtalades allmänt för att vara en ovanligt begåfvad konstkännare, och han var en frikostig befrämjare af hvarje konstnärsföretag. Bland de på hans föranstaltande i Mänchen utförda arbeten och samlingar framhållas specielt det s. k. glyptotheket, innehållande antika skulpturer och gipsasbildningar af högt värde, samt pinakotheket, en samling af äldre och nyare mästares målningar. Äfven exkonungens Valhalla, ett tempel för berömda tyska mäns bildstoder och porträtter, har vunnit ett visst rykte i konstnärsverlden. Det var isynnerhet i poetisk hänryckning för det gamla Hellas, som han år 1830 gick in på att låta välja sin minderårige son Otto till konung af Grekland. Den bagerska dynastien blef emellertid ingalunda omtyckt af grekerna, enär tyska elementer alltid inverkade på regeringen. Exkonung Ludvigs syster Elisabeth var gift med den förre konungen af Preussen, Fredrik Wilhelm IV, men förhållandet de begge svågrarne emellan var icke alltid det bästa. Som regent var Ludvig aldrig synnerligen populär. År 1837 aflägsnade han den liberala ministeren JVallerstein och insatte den katholskt-bigotta ministören Abel. I Febr. 1848 framkallade hans förhållande till den beryktade spanska dansösen Lola Montez en liten revolution i Minchen, som blef en af hufvudorsakerna till, att han i Mars samma år måste nedlägga kronan till förmån för sin son Maximilian II. Lola, som vetat förskaffa sig obetingadt herravälde öfver den 62-årige konungen, störtade ministeren Abel och återinsatte det förra liberala kabinettet (som nu fick namn af Lola-ministören), men gjorde så många skandaler i den bayerska hufvudstaden, att den uppbragta befolkningen stormade det hus hon bebodde och dref henne på flykten, sedan hon likväl försvarat sig tappert. Den omständigheten, att hon icke destomindre efter konungens önskan stannade qvar i närheten af Mänchen och intrigerade mot den nya regeringen, kostade honom kronan. Hans son, Maximilian II, dog 1863. Dennes son, konung Ludrig II, kom på thronen i en ålder af 18 år och har efter farfadren ärft stor kärlek till konsten, som likväl specielt är riktad åt lysande teaterrepresentationer och den Wagnerska framtidsmusiken. FRANKRIKE. I lagstiftande församlingens möte den 2 dennes förklarade Havin vid mötets början — då han ånyo blef afbruten — att han icke hade för afsigt att uppläsa den dom, som hedersdomstolen fällt i den Kerveguenska saken, utan att han blott ville konstatera, det hedersdomstolen betecknat Kerreguens påståenden som förtal. Derpå förklarade Jules Simon, att det sätt, hvarpå presidenten afslutat det sista mötet, stred mot arbetsordningen. Presidenten påstod sig hafva handlat riktigt.