Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1868, sida 2

man hade nödgats sönderbiyta, för att bortföra dem, eller nedsmälta, för att dölja deras ursprungliga torm; guldoch silfvertackor, liknande dem, som finnas i bankens källarhvalf, hela högar af silfvermynt, sabelfästen af turkiskt eller indiskt ursprung, tagna af sjöröfvare vid den tidpunkt, då turkarne och österländningarne ännu egde diamanter. Dessa omätliga skatter hade ingen egare. Huru många lefde ännu af dem, från hvilka numera skingrade band bade röfvat dessa rikedomar? Det var brottets samlade rikedom, och ingen utan mästaren visste på hvilket ställe len var undandold. Man måste sätta detta guld i omlopp. Det var häfstängen, med hvilken Jean skulle lyfta verlden. — Jag skall nå mitt mål, tänkte han. Med så mycket guld skall det erfordras inga blod. I detta ögonblick märkte han, att maren blef fuktig. Han blickade hastigt mot golfvet, vattet strömmade öfverallt. Han hade glömt att fästa fjedern, som ppnade och tillslöt förbindelsen mellan e båda cisternerna, och vattnet forsade ed i hålan genom den öppning, som steen dolt. Jean skyndade till trappan. Han trodde med skäl, att emedan citernen var föga djup, skulle dess inneåll ej vara tillräckligt att fylla hålan. Han väntade, tilldess strömmen hade ilorat sin kraft, och skyndade upp geom öppningen i cisternen. (Trmeta Y