Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1868, sida 2

uti, droppe för droppe, med en entoni regelbundenhet. — Det måste vara här, tänkte Jean. Efter noggranna efterforskningar på träffade han ett stort spikhufvud emella tvänne stenar. XIX. Skatten. I början drog Jean spikhufvudet till sig dock utan att lyckas rubba det; dereftei försökte han att trycka derpå, för att sc om det skulle erbjuda samma motstånd. Nu gaf spiken efter, och samtidigt strömmade vattnet i den venstra cisternen in uti den högra, så att den förra snart blef tom, medan den andra fylldes ända till brädden. Den tömda cisternen var föga djup. Jean fattade en jernring och upplyftade en sten. Denna sten dolde en trappa, och sedan Jean gått utföre densamma, upplyftade han lampan samt lyste omkring sig. Han blef bokstafligen bländad, förtrollad, ty allt strålade omkring honom. Tusendetals gnistor blixtrade från alla håll. Ljuset, återkastadt af diamanter och kristaller, bröts i glittrande strålar. Jean liknade en man, som befinner sig i svansen på en komet. Här fanns en sogolik massa af rikelomar. Heliga kärl, stulna i kyrkorna, oblatskar, kandelabrar af massivt guld, hela ådor uppfyllda af armband, äkta perlor och juveler. På golfvet lågo högtals de föremål, som