Oaktadt omnibusarne passera boulevarderna, equipagerna göra sin tur i Boulognerskogen, hackan angriper det mörka och osunda Paris, för att skapa Napoleon III:s Paris, sanns det likväl ännu någonstädes en Ali-Babas grotta. Midt ibland femton jernbangårdar, i medelpunkten för lifvet och rörelsen, skyddade af hemlighetsfullheten, förenade genom intresset, höjda öfver hvarje misstanke, dolde tjugoen redlighetsmasker tjugoen strätröfvare, stråtröfvare med equipage och hvita handskar, hvilka i sin tjenst egde galerernas och jordkulornas drägg. Jeans beslut var snart fattadt. Den redlige mannen, som fanns inom honom, hade försatt sig utom lagen genom Raoul de Villeponts död; nåväl! I trots af detta skulle han hämnas, rädda sin syster och utföra det uppdrag, som grefve de Navarran hade anförtrott honom. Klockan half sju inbar en af hotellets tjenare middagen till den hedervärde Sam Davidson. Herr Davidson beställde en vagn till klockan åtta. Vid denna tid lät han köra sig till boulevard du Temple, afskedade kusken och fortsatte sin väg till fots. Sedan han klockan half nio öppnat porten till de Tjugoens hus, började han genomströfva gården och trädgården. --Sedan han der ej funnit något ovanligt, gick han uppför trappan till första våningen. Dörren var olåst. Jean tände en lampa, som fanns i tamburen. Han genomgick derefter en salong, möblerad i det första kejsardömets smak, ett kabinett, en matsal.