Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1868, sida 1

Riksdagsbres. Stockholm d. 1 Mars 1868. Riksdagens båda kamrar förehade i gå! ärender af synnerlig vigt och stort in tresse. Framförallt var det Andra kam marens debatt rörande dödsstraffets af skaffande, som ådrog sig uppmärksamhe och som skall helt visst väcka uppseende i hela landet, till följd af det öfverraskande resultatet af de 8 timmar långa öfverläggningarne. Dessa började med ett anförande af h exc. justitisestatsministern, som här talade från sin ministerbänk och icke, såsom fallet var med hans anförande i Första kammaren uti samma ämne, från sin riksdagsmannaplats. Då denna framställning väl snart blifver synlig i Posttidningen och, antager jag, kommer att af Handelstidningen återgifvas, vill jag härom ej yttra mig vidare, än att sedan kammaren dertill lyssnat med spänd uppmärksamhet, hade det, när talaren satte sig ned på sin bänk, gjort ett sådant intryck, att flere representanter yttrade oförtäckt, att de, som förut varit afgjorda vänner af dödsstraffets afskaffande, nu voro beredde att rösta för det uppskof med detta önskningsmåls vinnande, hvarom allena nu var fråga, sedan h. exc. uttryckligen förklarat, att när lagstiftningen nu bibehölle dödsstraffet endast såsom ett alternativ, vore vägen dermed öppnad för dess slutliga upphäfvande, först in praxi och sedermera i lagen. Det framgick också klart, att så länge h. exc. är konungens rådgifvare, skulle afrättningarne förekomma endast i yttersta nödfall, varande icke heller någon sådan blodshandling utöfvad inom de sista 2 åren. Det var icke lätt för hr Hessle att lägga några nya skäl till hvad den föregående talaren yttrat. — På motsidan uppträdde först hrr Ocklind och Key, och efter den sednare hr Siljeström. Det var dock tydligt, att båda dessa talare nu yttrade sig under ogynnsamma förhållanden. Det hade erfordrats framställningar af gripande kraft, för att leda kammarens stämning åt annat håll, men det var svårt att tillegna sig en sådan kraft, då frågan gällde mindre saken än formen. Hr Siljeström är beklagligen ock så lågmäld, att mycket af hans nu som alltid genomtänkta och väl sagda föredrag undfaller åhöraren. — Samma förhållande beträffande rösten förlamar också hr Ribbing, hvars styrka i öfrigt ligger mindre i det positiva, än i