Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1868, sida 2

VIL DItradd at en del utaf den böhmiska adeln i herrehuset. Grefvarne Leo Thun (f. d. kultusminister), Harrach, Nastie, Ceernin Bourquoi samt furstarne Lohkoröita och Salm hafva nemligen i en skrifvelse till herrehusets president nedlagt sina mandater som medlemmar för lifstiden i riksrådets herrehus. , Neue freie Presse förklarar, att detta steg icke varit oväntadt och har sannolikt sin egentliga orsak i de nämnde herrarnes principiella motstånd mot det dualistiska systemet. Som motiv för sin afgång lära de nemligen hafva anfört, att de varit valda till ett annat herrehus än det, som nu förefinnes. För öfrigt uppmana de tyska tidningarne Beust att djerft upptaga striden mot de ,Czekiska feodala. Konung Ludvig II af Bayern har tillsändt rikskanslern Beust Hubertusordens insignier. I en österrikisk tidning berättas, att den bekante, preussiskt sinnade professor Treitschke i en at sina historiska föreläsningar för kort tid sedan antydt, att Tysklands framtid vore osäker, så länge det ännu funnes sjelfständiga dynastier i Bayern och Wiärtemberg. FRANKRIKE. Korrespondenter i Paris till , Köln. leit. synas på den sednaste tiden riktigt hafva lagt an på att utmåla situationen i Paris, som em hela befolkningen vore i jäsning och en ny Februari-revolution vore nära förestående, samt att för öfrigt traktera sina läsare med vidunderliga berättelser. Så skrifves den 25 Februari: ,;Lagstiftande församlingens möte i går var ett af de ohyggligaste, som väl någonsin funnits i någon parlamentarisk församling. Redan tidigt på morgonen hade en bekant , medlem af majoriteten, Didier, representant för departementet Arrigge, i en santastisk orientalisk kostym kommit upp till statsministern Rouker, för att för honom uppläsa ett tal, i hvilket han skulle! ysäga venstern sanningen. Rouher afhörde tålmodigt uppläsningen af det, osammanhängande talet, men då han snart blef öfvertygad om att Didier icke var vid sundt förnuft, skyndade han till Palais bourbon (lagstiftande församlingens lokal), i för att bedja oppositionens framstående! medlemmar icke besvara Didiers anfall eller afbryta honom, enär mannen var utaf. med förståndet. Straxt härefter öppnades mötet. Didier besteg talarestolen, börjande med att göra korstecknet, hvarefter! han på det ilsknaste sätt anföll venstern. I sin exaltation sönderslog Didier en del. af talarestolen och nedsjönk derefter utmattad, hvarefter han måste bäras ur salen. Man hade gjort en tyst öfverenskommelse om, att hela tilldragelsen icke skulle omtalas i ,,Moniteur; men kl. 12 infann sig Didier, väpnad med två revolvers, i nämnde tidnings tryckeri och begärde att få se korrekturet till sitt tal Största delen af denna berättelse visar sig emellertid endast vara fantasibilder. Enligt hvad som meddelas i ,Indep. belge för den 26 Februari har Didier i ett tillstånd af nervös exaltationihållit ett osam-! manhängande tal i lagstiftande församlingen, som slutade med att han fick hjernslag och måste föras på hospitalet. Att han infunnit sig på tryckeriet med tvenne laddade revolvers är en ren dikt, likasom att han skulle uppkommit till statsministern i turkisk kostym med turban på hufvudet. Påståendet är troligen föranledt deraf, att han visat sig för Rouher med isomslag om hufvudet. Fastlagsupptågen i Paris hafva i år varit lifligare än vanligt, och politiska de; ; ( 3 Ä i I t e 8 monstrationer ha icke heller saknats. SåC fö I S t I Å f. 8 skrifves från Paris d. 24 Februari: ,,I dag på morgonen egde en demonstration rum på Champs elysges. Man såg ett af tre vagnar bestående tåg, framför hvilket gick en musikkår. I första vagnen sutto män, qvinnor och barn, alla beväpnade, och deröfver lästes: ,,armelagen. Den andra vagnen innehöll sen ofaniligt stor tidning, men med totalt toma spalter, och ett stort banr bar inskriften: ,,presslagen. I tredje sd vagnen, hvilkens fana hade till inskrist:g .Föreningsrätten, fanns ingen enda men-II niska. Dessa tre vagnar eskorterades afsb 20 till 30 män — troligen studenter — ti till häst, och en af dem förde ett stan-S. dar med inskriften: ,,det fria Frankrike. lr Midt på Champs elysbes hejdades tåget afn en poliskommissarie, som lät arrestera ft deltagarne. En annan demonstration före-m kom, då ,,de feta oxarne aflade sina be-Im sök i Tuilerierna. Det hördes nemligen då fe ett tusenstämmigt: , Thiers, Thiers! Förlä modligen skulle detta rop betyda, att man v föredrog Julimonarkien framför den nuva-d ande regeringen. Vid Henrik IV:s staty n. som det till en allvarsam strid mellan få volisen och de blusmän, som åtföljde ,,deld eta oxarne, föranledd deraf, att folkmasfö an plötsligen gjorde halt vid statyen, m blottade sina hufvuden och sjöng en sång sr) ill den store konungens minne. st ENGLAND. en Som vi förut yttrat, har man i pressen d: lltmera börjat att sysselsätta sig med sde rinsen af Wales. Det är bekant, att han m cke på länge umgåtts med sin mor, ochltic et är med anledning af ett hos henne sel yligen gjordt besök, som en korrespondent de ul Köln. Zeit. yttrar följande: , Prinsen sla f Wales har i Osborne gjort drottningen sfr. tt besök! Denna obetydliga notis skallifi elt säkert lemna stoff till många betrakfö: elser, mest af dem, som icke det ringaste bli eta, hvad som föregår vid hofvet, och så — 2 ÅL A AA 1