Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1868, sida 3

ja, då man ser den längst fram i korridoren flämtande lampan, hvars låga tillfölje af den förskämda luften brinner med matt sken, skulle man tro sig vandra i Paris kloaker. Men låtom oss icke desto mindre gå dristigt framåt. Vi väpna oss med mod och med den ifrågavarande lampan, vandra genom korridoren, bulta på en massiv få gelsedörr och insläppas. Hvilken syn! Ivilke stank! Hvilken qvaf värme! Att hålla för näsa och mun tjenar till intet. Den första fråga man gör sig är onekligen den: kunna varelser någon längre stund lefva i denna slags luft? Ja, kasta en blick på golfvet, och man skall med tillhjelp af lampan upptäcka hufvud vid hufvud så långt utrymmet medgifver på det med dålig halm beströdda golfvet. De fleste af dessa 62 individer ligga alldeles nakna. I taket hänga bylten med trasor, som under dagen tjena till att skyla dessa stackares lemmar. Å ena väggen äro uppslagna några trabritsar, hvilka äfven tjenstgöra säsom hviloställen. Uti ett närgränsande rum möter oss samma fasansfulla anblick, med undantag af att det här uteslutande är det halmbetäckta golfvet, som bildar sofställena. När man tänker sig dessa lokaler, hvaruti 102 personer tillbringa natten, saknande alla medel för luftvexling, samt dertill höljda uti ett fullkomligt mörker, så får man en dunkel soreställning om huru natten här tillbringas. De osunda utdunstningarne förmår pennan ej att skildra, och om den äfven det förmådde, är hela tillståndet inom detta näste af den ohyggliga beskaffenhet, att vi heldst låta nattens slöja hvila deröfver. Jag vill i korthet berätta, huru en asyl är inad uti Liverpool. Der finnas flera stora och ventilerade salar uti ett af stadens s. k. Workinghouses, der bädd vid bädd är uppslagen, ehuru utan några vidare beqvämligheter än sjelfva den mjuka segelduksbotten, som är spänd öfver sängens jernställ, dertill en fast hufvudkudde samt en grof filt och dito nattlinne i hvarje bädd. Dessutom måste hvarje individ, innan han får gå till. hvila, bada uti en utanför lokalerna befintlis badinrättning. Härutaf framgår, att man dock bebjertat det nödvändigaste för helsa och renlighet. Då jag nu tagit uppmärksamheten i anspråk med tecknandet af mörka bilder, tnde jag till ersättning så gifva en annan mera hugnesam och glädjande. Härom b höfver ej mycket skrifvas, ty en och hvar kan sjelf förskafta sig en angenäm stund, om han vill gå ut till Vestra Haga och derstädes göra ett besök uti ,tysta skolanDenna i tysthet verkande välgörenhetsanstalt är ett bevis på dels huru en man, som lefver för sin ide, genom uthållighet och försakelser kan vinna sitt mål, och dels huru den aldrig tröttnande välgörenheten står färdig att uppmuntra och bidraga till hvarje företag, som länder till kommunens gagn. Skildraren af dessa bilder erinrar sig huru för några år sedan föreståndaren och upphofsmannen till denna skola, hr Brodahl, med de obetydligaste tillgångar uppe å ett litet vindsrum började undervisningen med några få små döfstumma barn, för hvilka han ej allenast var lärare, utan äfven, i betraktande af hans obetydliga tillgångar, välgörare, ty de voro fattiga barn, hvilkas föräldrar ej hade råd att bekosta vare sig skolgång eller föda. Men lifvad af sitt oda uppsåt och varmt hängifven dessa vanlottade små, fortgick hr B. med aldrig svigtande förhoppning på bättre tider, och han har nu den hugnaden att se sina sträfvanden krönta med den framgång, att, sedan skolan utvidgats, den nu kan uti en glad och rymlig lokal emottaga 14 elever. Äfven i pekuniärt hänseende är tysta skolans framtid betryggad genom frivilliga bidrag af några lyckligt lottade samhällsmedlemmar, hvilkas namn förut äro fästade snart sagdt vid hvarje ädelt och samhällsnyttigt företag. M.R.