Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 februari 1868, sida 2

Riksdagsbref. Stockholm d. 27 Febr. 1868. Under förra riksdagen hörde man mer än en gång den anmärkning uttalas, att gubbarne i de båda kamrarne voro alltför språksamme. Under denna riksdag åter har man börjat finna dem alltför tystlåtne, anmärkande, att de måtte ingenting göra, deruppe i det stora huset på Riddarholmen. I Onsdags bröts dock denna tystnad, och det debatterades i båda kamrarne från morgonen till sent på qvällen. I första kammaren vållade frågan om den rätta tiden för vägarnes grusning en lång debatt, som är betecknande nog för våra törhållanden. I ett land med våra olikartade förhållanden borde väl kommunerna, eller åtminstone landstingen kunna få afgöra sjelfva om den rätta tiden för vägunderhållet och vägsynerna, vare sig man vill derför utsätta April, Juni eller Oktober månad; men nu skall det utgöra ett allmänt lagstadgande, och så skola riksdag och regering dermed sysselsättas. Vigtigare var debatten i första kammaren rörande upphörandet af tvånget för lärjungar på den klassiska linien att tilllika läsa grekiska. Det tillfälliga utskott, som förehaft den härom väckta motionen, hade tillstyrkt upphäfvandet af detta tvång, och detta blef äfven första kammarens beslut, med stor majoritet, en utgång, hvarför man har väsendtligen att tacka hr C. F. Bergstedts nitälskan för saken och talangfulla sätt att utveckla ämnets rätta natur, såväl inom våskottet, som kammaren. Hr Bergstedt bör väl också ega vitsord i denna sak, då inom sferen af hans rika språkstudier grekiskan utgjort hans hufvudämne. Det är också rätt anmärkningsvärdt, att många af de män, som varmast ifra för inskränkning i de döda språkens studier, äro sådane, som åt dessa studier egnat en god del af sin lifstid. Det förklaras deraf, att de bättre än någon känna huru mycket af annat mera bildande och mera praktiskt nyttigt vetande de härigenom gått förlustige om. I andra kammaren upptogs förmiddagen hufvudsakligen at en lång debatt om skogshushållningen, med anledning af en motion utaf hr Odelberg, hvari äskades 10,000 rdr till letande efter jord, som kunde vara tjenlig till skogskultur i södra och mellersta Sverge, hvilken jord sedermera skulle af staten inköpas, för att med skog besås. Ett pikant moment under debatten var, då hr Hierta anmärkte, hurusom det nog skulle vattnas i munnen på många att få sälja till kronan sträckor af ofruktbar mark, likasom det lyckades egaren till några ofruktbara fält invid hufvudstaden att få sälja dem till högt pris, med anledning af de befästningsarbeten, som här skulle verkställas. Denna förargliga erinran väckte allmän munterhet, emedan den lycklige säljaren vid detta tillfälle var just motionären, hr Odelberg sjelt, som nu från första kammarens läktare åhörde debatten och blef föremål för allas blickar. Det s. k. decharge-betänkandet för bankofullmäktige förekom sent på aftonen. I debatten, som började straxt efter kl. 6 och fortgick till kl. 11, deltogo en mängd talare. Bankoutskottet hade ibland full: mäktiges protokoller funnit ett beslut, från förliden höst, att utlemna silfvermynt smärre valörer och hade anmärkt, alt detta beslut ,icke väl öfverensstämde med en riktig omsorg om riksbankens kredit och anseende. Det gällde nu att få utskottets utlåtande helt enkelt lagdt till handlingarne — då riksdagen gifvit sitt tysta bifall till anmärkningen — eller att få det lagdt till handlingarne med ogillande af den ifrågavarande anmärkningen. Af utskottets utlåtande framgick, att hr Björck icke deltagit i det klandrade be