Huda en tattig och ödslig kanton ). Asiatiska Cembra-tallen. Herr G. Swederus har i en liten skrift sökt fästa uppmärksamheten på detta i Norra Asien inhemska, nyttiga barrträd, hvars frön utgöra en icke obetydlig del af innerånarnes i Sibirien föda. ,Under det börjande ropet om hungersnöd i norra Sverge trodde sig författaren — så yttrar sig hr Swederus i företalet — i Cembra-trädets frukt se en för framtiden tillförlitlig motvigt emot nya sådana olyckor, dem ett mot cerealierna bedrägligt klimat eljest emellanåt skulle, såsom hittills, bereda oss. För detta ändamål införskref hr Svederus ett qvantum frö och utdelade det till en mängd personer i vårt land, hvilka sedan i sin tur antingen sjelfva skulle plantera det erhållna fröet eller sprida det bland andra för saken nitälskande. Cembra-tallen växer öfver större delen af norra Asien, dessutom äfven på Alperna, Karpatherna m. fl. ställen i Europa; men det i vår verldsdel hemmastadda slaget skiljer sig från det sibiriska och utgör en särskild varietet af detsamma. I Asien finnas två species: Cembra-tallen och Busk-Cembran. Den förras stam uppnår ofta 60 alnars höjd och ännu mera, den sednare reser sig ej öfver 6 alnar öfver marken. Båda arterna äro lika härdiga i ett kallt klimat, och båda skulle med framgång kunna odlas i vårt land; bådas frön äro lika nyttiga och välsmakande; båda lemna rikliga skördar. Fröen, som i Ryssland kallas smötterk, äro af en kaffebönas storlek; de äro icke endast smakliga, utan äfven helsosamma och mycket födande. Smaken är emellan valoch hasselnötter. Men trädets frukt duger icke endast att äta; ur densamma pressas äfven en fin och välsmakande olja, som dock icke länge kan förvaras utan att härskna. Veden är lättarbetad och af en angenäm lukt. Ur barken fås ett förträffligt gult harts samt genom distillering karpathisk balsam. Cembrans kottar mogna på andra året: de äro rätt stora och uppnå en längd af 3 tum eller något deröfver. Fröen sitta två och två under hvarje fjäll i kotten. De mogna i November, hvarefter kottarna snart affalla. Om fröet ej utklänges, utan behålles qvar i kottarne, så kan det hålla sig i många år. Hvad nu beträffar den frågan, om planteringen af Cembra-trädet skulle lyckas i vårt land, så bör man icke alls draga i trifvelsmål, att ett d likt försök skulle krönas med framgång. Trädet växer i Sibirien på breddgrader, der qvicksilfret fryser och sprit-termometern sjunker till — 45 grader. Jorden upptinar på många ställen i Sibirien, der Cembran växer, icke till mer än 3, stundom icke mer än till y5 fots djup. Det oaktadt trifves trädet bra och lämpar sig efter omständigheterna, så att det på sådana ställen utskjuter en mängd smårötter åt sidorna. Det växer fort och ger mogen frukt efter 2 a 3 decennier, fike hvad den ryske naturforskaren Pallas upplyser. I Norrland finnas oerhörda sträckor, som icke äro odlade och der marken är lämplig för planterandet af Cembra-trädet. Man må icke tro, att god jordmån fordras för detsamma att växa och trifvas. Den högstammiga arten växer helst på sumpiga ställen (dock äfven på torr mark), och på sådana lokaler är visst ingen brist i norra Sverge; Busk-cembran trifves deremot endast på bergländig mark och stiger alldeles icke ned i dalarne. Således möter intet hinder, hvarken i afseende på klimat eller jordmån, att införa Cembra-trädet i vårt lands norra delar och derigenom i en icke så aflägsen framtid förebygga en sådan nöd, som den nu i Norrland herrskande. Vi vilja till slut nämna några ord om sättet att plantera Cembrans frö. Det utsås bäst på hösten och bör icke nedmyllas djupare än tresjerdedels tum. De unga plantorna, som likna vanliga tallplantor, böra skyddas för starka vindar, antingen derigenom att de sås mellan skyddande träd eller genom anbringande af annat lämpligt skydd. Fröet är visserligen ganska dyrt att införskrifva — det som i fjol reqvirerades från Petersburg kostade efter 110 rdr tunnan —; men ett pud (381 sv. gl.) har under rika fröår i Siberien nedgått till en silfverrubel och ännu mindre. Vid större reqvisitioner erhölles det sannolikt för ett moderatare pris, än händelsen var i fjol. Men vill man med allvar gripa sig an med denna sal, Bå bör det ske snart. Vi anföra här till sist slutorden i hr Swederi lilla uppsats, hvilken hvarje för saken nitälskande person borde skaffa sig; orden lyda så här: ,,Hela detta ämne är af omätlig vigt för Nordens framtid. Man måtte då få ) Man kan beräkna inkomsterna af handeln med halmflätor uti detta område från 23 till 311 millioner rdr pr år, och då vi nyligen besökte Ro lenge, försäkrade man oss, att det borgerliga kriget i Amerika orsakat en minskning uti afsättningen till ett värde af omkring 1 mill. rdr. ) De socknar, uti hvilka halmflätningen är mest utbredd, äro uti provinsen Limburg: Bassenge, Eben, Emael, Mheer, Wonck och Roclenge; uti provinsen Lättich: Glons, Texque, Hacourt, Hallem-baye, IIeure-le-Romain och Ilontain-Set-Simson. Uppkomsten af denna handelspan lär förskrifva sig lång tia tillbaka, men den i ar ej förr än mot slutet af sodraste århundradet tagit någon större utveckli våra dagar har den vunnit insteg uti den utla. ska marknaden, )aktadt de hinder, som uppstodo genom tullen. Tack vare en företagsam fabrikant, är äfven marknaden i Newyork sedan 1852 öppnad för denna industri. Man påträffar en annan lika vigtig inlustrigren i denna del af landet; det är korgmakarubetet, som tagit en stor utsträckning, sedan nan börjat att utföra frukt i så stor mängd till England. Man ser af handelskammarens i Haselt rapporter, att en enda socken, Stockheim, har illverkat, år 1860, för mera än 70,000 rdr fabricater af vide. FE