runtimmershattarne efter italienska mönster. Denna industrigren framkallar en ganska betydlig afärsrörelse ) och sprider sig ytterst fort uti de oyar, der den är införd. Man kan utan öfverdrift äga, att uti Roclengees och Glonss flitiga socknar alla invånarne lefva af och sysselsätta sig med nalmflätning. Än är det en ung gosse, som, unler det han vaktar sina getter på skogskanten, sysselsätter sig med att fläta den grofva flätan; in är det en gammal qvinna, som, sittande framör sitt lilla hus, utplockar ett och ett halmstrå i ender och sorterar dem efter deras olika grad af inhet; sedan utdragande hvarje sålunda bildad ördelning af halmen från den knippa, uti hvilken len är innesluten, skär hon dem till lika längd och klyfver dem med ett litet instrument i fyra, ex eller åtta delar, allt efter halmens olika bekaffenhet. Än är det unga flickor, som, under let de prata med hvarandra, på dörrtröskeln samnanfläta med utomordentlig färdighet ett fint band f en klar och lysande färg, hvilket band de linda omkring sin handled som ett armband. Längre sort ser man en gubbe sysselsatt med att uppnysta dessa halmband, hvarvid han omsorgsfullt i klipper alla de ändar, som sticka ut ur detsamma; eller ock ser man ungt folk sysselsatt med ittt sammansy halmflätorna till manseller frunimmershattar efter det mönster, som årets mode nfört. Om sommaren är nästan hela den mana befolkningen frånvarande; de skickligaste ännen begifva sig till de förnämsta af Europas städer, hvarest halmhattsmagasinerna vänta dem, ör att efter den olika smaken sy och pressa de lätor, som äro ditförda från Glons och Roclenge. Mot slutet af sommaren återkomma de till sina byar och medföra ofta en vacker sparpenning, men också en stadsarbetares mest förfinade behof. Den enlighet, omsorg och skicklighet, som behandlinsen af halmen och flätningen fordrar, den höga lagspenning, som alla familjens medlemmar kunna rinna, det välstånd, som deraf uppstår, orsaka vär samma städade uppförande hos äfven den simple arbetaren, samma behag som man finner hos landtmannen i Florens, hvilken egnar sig åt samma slags arbete. Vanda vid en sysselsättning, om ej tyckes vara annat än en förströelse för wistokratiska händer, undvika männen fältens hårda arbeten, qvinnorna arbetet i ladugården. Landtmännen blifva derigenom nödsakade att taga in tillflykt till de flandriska arbetarne. Ilalmlätarne odla icke sjelfva den halm, som de behöfva; de utvälja på hveteoch speltfälten de dear deraf, som passa för dem och betala den med rån 7 rår till 7 rdr 70 öre från 3 kapplands real; sedan, då flätan är färdig, lemnar man den ill köpmannen efter ett öfverenskommet pris, som carierar mellan 35 öre och 262 rdr 50 öre skålpundet. En god arbeterska kan förtjena ända till I: 40 öre om dagen och mannen, som i sitt hem syr och pressar hattarne, öfver 2 rdr 10 öre. Det är nog att besöka de leende bostäderna, som äro grupperade midt på de ängar, hvilka omgifva flolen Jaör, att se den ordning och snygghet, som ler råder, för att inse till hvilken grad ett med jordbruket närmare förenadt handarbete kan ombilda en fattig och ödslig kanton ).