CÖrefve Filip Königsmark eller Svartsjuka och hämd. ?) Af Sophie Bolan der. Kurfarsten kallade henne vid de ömmaste namn, lofvade att hämnas till hennes belåtenhet och bad henne förlita sig till hans kärlek. — Ni kan blott visa den på ett sätt. Endast grefve Königsmarks blod kan försona hans brott. Hans lif eller — mitt! Jag vill, jag kan icke bära denna skymf, denna vanära. Bestämdheten af hennes fordringar, åtföljd af dåningar tårar, nervösa anfall, m. m., besegrade slutligen kurfurstens naturliga ovilja för våldsamheter och stämde den till lika bitterhet mot Königsmark som hennes egen. Så kommo de till en öfverläggning, hvars resultat tillhör ett annat kapitel, hvarför vi under tiden vända oss till prinsessan och hvad hos henne föregick. TJUGOSJETTE KAPITLET. Beredelserna till flykten, och katastrofen. Påföljande dagen höll prinsessan sig, under föregifvande a opasslighet, innesluten i sitt kabinett, der ingen utom hennes trogna v. Molk fick nalkas henne. Under det hon nedpackade hennes dyrbarheter och alla sådane saker, som för hennes minne och hjerta hade något värde och voro af beskaffenhet att utar besvärlighet kunna medföras, sysselsatte sig prinsessan med an dra angelägenheter, såsom att aflägga penningar till fattiga och behöfvande, som hon understödt, samt till gåfvor åt gunstIngarne bland hennes tjenare, o. s. v. Derester satte hon sig till sitt skrifbord och skref till sin moder, åkallande hennes förlåtelse och bedjande henne icke i förhemligandet afsitt steg ) Forts. fr. n:o 47,