Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 1

XVIII. Slut på manuskriptet och hvad som följde deraf, Man meddelade mig slutligen hvad man fordrade af mig. Efter tjugofem år skulle man återgifva mig mina barn. Tjugofem års afgrundsmarter! Det var ett strängt straff för vaktarens mord. Jag kände lust att angifva mig sjelf och på samma gång angifva dessa uslingar -— Men hvartill skulle det tjena? Jag störtade mig ensam, och jag afstod för alltid från hoppet att återse Jeanne och Gontran. Hvad säger jag? Jag förorsakade derigenom deras död, ty de skulle hafva dödat dem? Inös kunde ej motstå denna olycka. Hennes förstånd rubbades; hon blef vansinnig! Jag tänkte nu endast på hämnd. Mina män hade underrättat mig, att polisen skulle göra en razzia hos kryddkrämaren vid rue Saint-Jaques. Jag kunde afvärja denna fara, men jag lät saken hafva sin gång, och bandet Poulain föll i rättvisans händer. Den 27 Oktober 1826 häktades en medlem af bandet Monrose. Genom honom lyckades polisen gripa femton andra. Men då Clara Wendel blef dömd till femton års straffarbete, den 9 Juni 1828, utbröt en allmän vrede emot mig. Jag hoppades förgäfves att någon af de uslingar, som beherrskade mig, skulle i!