Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 1

AAAAA3 shemländer troligen ej kunna komma i åt njutande af en bättre vård än der. j Utom dessa båda inrättningar till utvandrarnes skydd finnes å Ward Island en sasyl, der alla de emottagas och få uppeshälla sig, som anlända i utblottadt tillstånd soch ej straxt kunna förskaffa sig arbetsförtjenst. Caktadt alla dessa välgörenhets-och förssigtighetsmått är och förblifver Nevyork en I farlig landstigningsplats för emigranterna, så länge ej den påpekade jernvägsanläggningen uti sjelfva Castle Garden blifvit utförd. I Quebec har i detta fall företräde framför Newyork, som landningsplats för de utvandrare, hvilka ämna sig till Vestern i Förenta Staterna, emedan banstationen är omedelbart i närheten af ångarnes tilläggningsplats och emedan ,runners oförskämda prejerier här ej i sådan grad kunna ega rum tillfölje af ifrågavarande omständighet. Jag har härmed ej för afsigt att vilja framhålla den sednare platsen såsom fördelaktigare, utan vill blott fästa uppmärksamhet vid denna ingalunda ovigtiga omständighet. En fråga för dagen inom vårt fädernesländ är den gren af lagstiftningen, som afser kreditlagarne. Huru man i Amerika ordnat detta är derför af största intresse, och då det står uti ett visst sammanhang med emigrationen och anledningen till densamma, så vill jag äfven i denna angelägenhet lemna några meddelanden. : Amerikas regering har ej allenast ur klokhetens utan jemväl ur humanitetens synpunkt låtit kristendomens anda påverka sina lagstiftningsåtgärder, så att den redlige gäldenären åtnjuter det skydd som erfördras, på det han ärligen må kunia försörja sig och de sina, utan att behöfra ligga kommunen eller någon annan till last. Lagstiftningen i Amerika har utgått från den riktiga grundsatsen, att det är billigare, att de, som med gäldenären bedrifvit affärer, hvarpå antagligen fördelar vunnits, uteslutande förlora på hans cession, än att skyldigheten att bidraga till gäldenärens uppehåll drabbar dem, som med gäldenären icke stått i något affärsförhållande. Utan att vidare inlåta mig uti detta ämne, vill jag anföra några af de nu i staten Minnesota gällande lagbestämmelser, hvilka afse familjens skydd emot närgångna fordringsegare. Hvad af lösören och fast egendom, som enligt lag är undantaget för gäldenärens räkning vid tvångsförsäljning eller konkurs, är följande: , Lösören: familjebibeln, familjeporträtter, skolböcker eller boksamling och musikalier, instrumenter till familjebruk, stolrätt i hvilket som heldst hus, der gudstjenst hålles, familjgraf, gäldenärens och hans familjs samtliga gångoch sängkläder, alla kökssaker och öfriga möbler till ett värde af 500 dollars, alla jernkakelugnar med tillbehör, som af familjen begagnas, 3 kor, 5 svin, 2 dragoxar, 1 häst eller i stället för nämnde dragare 1 par hästar eller åsnor, 20 får och desammas ull antingen oförarbetad eller använd i tyger, nödvändigt foder till ofvannämnde kreaturs uppehåll för ett år, antingen det är inhöstadt eller växer på marken, 1!arbetsvagn eller annat körtyg, 1 plog, 1 harf och andra jordbruksredskaper, deri inbegripet seltyg, intill ett värde af 300 dollars, födovaror för gäldenären med familj för ett år, inhöstadt eller på åkern eller båda delarna, samt vedbrand för samma tid, handtverkares redskaper och instrumenter, som begagnas vid förvärfvandet af dess uppehälle, samt dessförutan en behållning af deras tillverkningar till ett värde af 400 dollars. Allt hvad här är uppräknadt må gäldenären sjelf eller hans ombud ega rätt uttaga efter eget val. Inga af ofvanrämnde undantag gälla dock i fråga om betjenings, arbetsfolks eller handtverkares tillgodohafvande lön. Fast egendom: Homesteadsjord intill 80 acres med derpå stående boningsoch uthus, eller i stad byggnadstomt med boning och uthus, bebodt af gäldenären. Enkan eller omyndiga barn hafva samma rätt efter den aflidne. Undantagen gälla icke, om lagligen erhållen pant finnes i Homesteadsjorden; men ingen annan pant