Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 1

På en divan satt, bredvid en dam af en viss ålder, den mest förtjusande unga flicka jag någonsin hade sett. — Fru markisinna, sade bankiren och fattade min hand, jag har den äran att för er presentera herr grefve de Navarran, en af mina bäste vänner. Jag bugade mig djupt. — Seså, tillade bankiren i det han drog sig tillbaka småleende, gör nu er cour för fröken Inås de Lerina, ni skall blifva väl emottagen. Den unga flickan rodnade, och jag skyndade att urskulda mig för den förtroliga tonen i denna presentation. Ines svarade på det behagligaste sätt, att jag redan var urskuldad. En timma derefter fattade bankiren åter min arm och frågade mig, medan vi gingo tillsammans: — Hur finner ni fröken de Lerina? — Tillbedjansvärd. — Nåväl, ni skall gifta er med henne om fjorton dagar. Jag stannade häpen. — Man vakar öfver er lycka, tillade bankiren, leende. Markisinnan är enka, hennes dotter har endast trehundratusen livres i hemgift, men denna summa, placerad i mitt hus, skall vara tillräcklig att rättfärdiga edra utgifter. Allt gick som Robert Kodam hade sagt. Fjorton dagar derefter var jag fröken Ines de Lerinas make. Först dagen efter bröllopet anbragte De Tjugoen på min venstra arm, ofvanför handlofven, tecknet såsom chef för deras samfund.