Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1868, sida 1

essa män kunde störta mig; mitt eget intresse svarade för min tystnad. De kände mig, och jag kände dem icke. Nägra dagar derefter hade jag slagit mig ned vid rue de Mont-Blanc, der jag hade funnit en trädgård och en utmärkt vacker bostad. Rue de Mont-Blanc, sedermera Chausse dAntin, utgjorde vid denna tidpunkt den yttersta gränsen af Paris. Man befann sig der på landet vid ChampsElystes. Denna relativa aflägsenhet var lämplig för min ställning och mina planer. Knappt hade jag fått min boning i ordning, förr än jag öfverhopades af inbjudningar. Man efterfrågade mig öfverallt; jag igenkände på denna ifver det hemlighetsfulla inflytandet af samfundet ,,De Tjugoen. Redan från början var jag en man af verld, eftersökt, känd, bofast. Ju högre min ställning var, desto större tjenster kunde jag göra mina medsammansvurna. Förbindelsen var förfärlig och storartad. En rik bankir, af holländsk börd, Robert Kodam, ansågs vid denna tid såsom en af penningeverldens konungar. De flesta större affärer gingo genom hans händer, en mängd af de mindre pariserbankirerna berodde af honom, och hans förmögenhet räknades i millioner. Inbjuden till en bal hos Robert Kodam, skyndade jag att begifva mig dit. Bankiren emottog mig på det artigaste sätt, och en gång under aftonens lopp fattade han plötsligt min arm och förde mig till en liten salong, der endast tre eller fyra personer befunno sig.