Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1868, sida 1

Jag hade försett mig med en blindlykta, hvilken jag tände. Ä Rundtomkring mig såg jag endast mörka stenblock och framför mig en trång gång. Jag hade endast gått några steg framåt, då jag hörde ljudet af röster. Dessa röster tycktes uppstiga ur jorden. Jag stannade; en flod af ljus frambröt plötsligt, och jag fann mig omgifven af en grupp män, hvilkas ansigten voro betäckta med svarta masker. Tjugo dolkar blixtrade omkring mig. Man förde mig till ett vidsträckt hvalf, och en af männen frågade: — Hvem är du? — En stackars fan, svarade jag, som icke väntade sig att träffa ett så talrikt sällskap. — Hur har du kommit hit? — Genom brunnen. — Hur har du fått reda på denna hemlighet? Och då jag tvekade, fortfor den maskerade mannen: — Seså, tala! Det är kanske din goda stjerna, som har tört dig hit! Dessa ord föranledde mig att aflägga en fullständig bekännelse. Jag omtalade den i vaktkontoret tillbragta natten, de rader jag hade läst på muren, och jag förbigick ingen omständighet vid berätelsen om skrinet. Vaktarens mord tycktes frambringa ett serdeles gynnsamt intryck på mina åhöare. Jag märkte, att jag hade förvärfvat mig leras välvilja. — Ditt namn? återtog mannen. (Forts.)