Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1868, sida 2

Hvem vet, kanske der finnes en skatt, som ingen anar. Jag måste utstryka denna skrift, och vi skola se efter. De utplånade dessa rader, som båda redan kundo utantill. Natten förflöt under gissningar. Följande dagen måste de unga männen uppgifva sina namn; poliskommissarien gaf dem en varning, och de blefre försatta i frihet. Samma dag köpte en af dem en spade vid quai de la Ferraille, medan den andre anskaffade en kabriolett för dagen. De yille icke taga en hyrkabriolett, emedan de med skäl ansågo det onödigt att inviga en kusk i förtroendet, Klockan 4 begåfvo de båda kamraterna sig i väg, efter en häst, så spattlam, som endast pariser-stenläggningen kan åstadkommå. De stannade för att intaga middag på en restauration vid Saint Maude-vägen, och omkring kl. åtta på aftonen, sedan de tändt kabriolettens lanterna, togo de kosan till Gravellesplatån, Sedan de uppnått den antydda allåen, tog en af kamraterna lanternan, den andre spaden, och de räknade till sjunde trädet på högra sidan i den lilla allben. Spaden började sitt arbete. — Finner du något? frågade den, som höll lanternan, i — Inte ännu. — Hålet är emellertid ganska djupt. — Det behöfs nog gräfvas djupare, — Låna mig spaden, om duzär trött; du kan emellertid hålla lanternan. — Må göra! Den andre tog spaden och började arbeta i sin ordning.