enliga lagstiftningen i skolfrågor och äktenskapsangelägenheter, hvilka hittills varit ansedda såsom uteslutande tillhörande kyrkan. Inrikesministern säger derefter: .Det är regeringens fasta beslut att göra grundlagen till sanning samt att med alla lofliga medel söka förhindra dylika agitationer. Det är derföre Eder uppgift att tillse, det hvarje öfverskridande af lagen genast skall åtalas vid domstolarne. Då det emellertid är regeringens önskan att så vidt som möjligt bibehålla freden med presterskapet, så handlar Ni i regeringens anda, om Ni söker att i tid varna mot de agitationer, som utgå från enskilda fanatiker. Isynnerhet skola kretsföreståndarne göra presterna uppmärksamma på de faror, som framkallas genom rubbande af det offentliga lugnet och aktningen för statens lagar. Jag begär icke att presterskapet skall förneka sin religiösa öfvertygelse, men fordrar endast å den kejserliga regeringens vägnar, att presterskapet icke bör förgäta, det presten tillika är statsborgare och endast kan röra sig inom de gränsor, som lagen anvisar. De liberala österrikiska tidningarne äro uppfyllda af loftal öfver Giskras skrifvelse, men tvifla icke destomindre på, att det katholska presterskapet skall falla till fota. Förhandlingarne mellan österrikiska regeringen ech Rom om en revision i konkordatet hafva icke gått framåt. Den cisleithanska regeringen synes emellertid hafva funnit en synpunkt, från hvilken den söker öfvertyga påfven om, att konkordatet icke längre kan hafva laglig giltighet för kejsarstaten. Grefve Urivelli, Österrikes ambassadör i Rom, lärer hafva mottagit en skrifvelse, bestämd att uppläsas för kardinal Antonelli, i hvilken uppräknas 11 hufvudförändringar i konkordatet såsom alldeles nödvändiga för ett framtida godt förhållande. Uppmärksamheten fästes tillika derpå, att konkordatet aldrig blifvit lagligen erkändt af Ungern, samt att kejsaren icke har något konstitutionelt medel att framtvinga dess erkännande der. I Wien synes man emellertid vara förberedd på, att Crivellis mission icke skall leda till något resultat. De liberala tidningarne uppmana till att utan vidare omständigheter afbryta de diplomatiska förhållandena med Rom, såsom Ryssland gjort; men Beust säges bestämdt vara emot ett sådant steg, som icke heller skulle blifva väl bedömdt i Frankrike. TURKIET. Enligt berättelser från Athen har en allvarsam drabbning förekommit den 4 dennes vid Kissamos på Kandia mellan insurgenterna och turkarne. Insurgenterna öfverföllo om natten turkarne, dödade och sårade många samt bemäktigade sig en mängd vapen och ammunition. Dagen derefter kommo 3,000 turkar till de slagnas undsättning, men äfven dessa blefvo slagna och tvungna att draga sig tillbaka. De infödda turkarne på Kandia begära enträget att få lemna ön, enär de måste utstå mycket från insurgenternas sida; men Ali Pascha är emot deras afresa. En viss bekräftelse på, att upproret under den sednaste tiden haft framgång, kan sökas i beskyllningarne från officiös turkisk sida mot det sätt, på hvilket upproret understödjes från Grekland. Bland andra orimligheter påstår tidningen , Turquie, att grekiska komiten i Athen förgiftat källorna och brunnarne på ön.