Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1868, sida 1

återstående kapitalbeloppet, samt återstoden utgör afbetalning derå. Understöd till allmänna arbeten i anledning af missväxten. Vidlyftiga diskussioner, såsom förut är nämndt, uppstodo i begge kamrarne i anledning af statsutskottets utlåtande n:o 13, rörande särskildt anslag för allmänna arbeten under innevarande år till beredande af arbetsförtienst åt den i följd af missväxt och dyr tid nödetällda befolkningen inom vissa delar af landet. K. M:t bade för ändamålet begärt en summa af 500,000 rdr, men statsutskottet har sett sig föranlåtet att endast tillstyrka ett belopp af 200,000 rår. Många röster höjdes emellertid i båda kamrarne, förordande bifall till den k. propositionen, hvilken äfven i begge kamrarne försvarades af statsrådets ledamöter, i den första af hrr Lagerstråle och frih. af Ugglag, i den andra af hr v. Ehrenheim. I första kammaren yrkade dessutom hrr E. V. Almqvist, Ekenman, Hasselrot, Berlin, De Laval, grefvarne H. Vachtmeister, af Ugglas och Hamilton, friherrarna A. C. och C. A. Raab, Bennich och Nordström bifall till den k. propositionen, hvaremot hrr frih. Funck, Montgomery-Cederhjelm, Wallenberg och Waern försvarade statsutskottets hemställan. I andra kammaren yttrade sig hrr Bälter Sven Ersson, Nils Larsson i Tullus, Lithner, Nils Andersson, Ridderstad, frih. Alströmer, Anders Jonsson och Muren för bifall till den k. propositionen, men hrr grefve Posse, Key, Carlsson, Per Nilsson i Espö, Indebetou och Hierta för bifall till statsutskottets förslag. De skäl, som å den senare sidan anfördes, voro hufvudsakligen, att sparsamhet med statens medel vore en i dessa tider oafvislig nödvändighet, att beviljandet af ett större anslag endast skulle framkalla talrikare anspråk på statens mellankomst, att 200,000 rdr borde kunna vara nog för anläggningar och förbättringar af vägar, då riksdagen längre fram finge taga i betraktande hvad som kunde anslås till ifrågasatta vattenaftappningar och sjösänkningar, att, om de det oaktadt ej befunnes tillräckliga, utan behofvet kräfde mera, regeringen alltid egde det mindre kreditivet att tillgå, att staten icke vore någon fattigvårdsanstalt o. s. v. Man hade så mycket större skäl till sparsamhet, som af tulloch bränvinsmedel till den 21 Februari i år 800,000 rdr mindre än i fjol influtit till statskontoret, hvaremot statsutskottet ej lyckats minska utgifterna på de fem första hufvudiitlarna med mer än 90,000 rdr. Å andra sidan framhölls, att sparsamhet i denna fråga, då det gällde att genom beredande af för landet gagneliga arbetstillfällen lindra en så allmän och ovanligt stor nöd, som nu vore för handen, vore verklig misshushållning, att 500,000 rdr väl skulle behötvas för att någorlunda kunna motsvara behofvet, att lilla kreditivet borde reserveras för oförutsedda fall, hvilka väl kunde inträffa, då man ej. visste, hvad detta år bure i sitt sköte, och att detsamma i alla fall ej enligt grundlagen finge lyftas under pågående riksdag, hvarjemte skyndsamhet här just vore af nöden, att staten med fullt skäl, till följd af samhällsmedlemmarnes solidaritet, kunde betraktas såsom en fattigvårdsanstalt, hvilken, der ej kommunerna mäktade att uppfylla sina i detta afseende af fattigvårdsstadgan föreskrifna skyldigheter, borde träda emellan o. s. v. Första kammaren beviljade utan votering det af K. M:t äskade anslaget af 500,000 rdr, hvaremot i andra kammaren utskottets förslag segrade med 105 röster mot 64. Då begge kamrarne således stannat i olika beslut rörande denna fråga, kommer dj ång följaktligen att bero på slut