Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1868, sida 1

han med värdighet, men aldrig skall man säga att Poitevin har vägrat en af sina bröder en svafvelsticka! Har ni källarnyckeln! — Här är den, sade Ali. — Och kommer inte herr Surypöre hit mera? återtog Poitevin. Se der en, som hade stor lust att köpa Ferdinand! Han gick omkring honom som katten kring het gröt! Ni skulle ha sett hur han sneglade på honom! Ferdinand, som ej tycktes bry sig om de loftal hans herre slösade på honom, ådagalade genom sina skri sin lifliga önskan att äta frukost. Herr Poitevin satte in koppen i buren. Ferdinand nedstack deruti sin värtbetäckta näbb och började sluka den blandning af bröd, vin och sallad, som hans herre hade tillredt med så mycken omsorg. — Vänta mig, Melanie! kraxade han mellan hvarje munsbit. Herr Poitevin tog en svafvelsticka på sin kamin, tände den, räckte den till Ali och sade med rörd stämma: — Då jag en gång känner det högtidliga ögonblick nalkas, då jag skall lemna denna verld — ty de bästa gå bort, likasom de andra — då jag skådar döden, hvilken jag ej fruktar, skall jag säga till Ferdinand: Du har kommit från Malabar, min vän, du skall följa ditt fosterlands plägseder. Jag skall bedja läkaren uppesa ett bål åt honom, och Ferdinand skall 1— Jarj — ty denna fogel är en maka ön 4) N or han, som har ersatt henne, r mig. na 3; N vilke jag alltjemt begräter, och som väntar mig! (Forts.)