Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1868, sida 1

tet sigill, ingen teckning, och utan detta tecken är allt förloradt, allt undgår mig! — Men, anmärkte Ali, tecknet finns på Chefens arm — och män kan ju återfinna det der? Ett glädjeskimmer upplyste Monseigneurs mörka ansigte. — Du har rätt, utropade han, vi måste återvända till källaren vid rue des Råcollets och öppna kistan, innan döden utfört sitt förstöringsarbete. För tusan, ja! jag har icke tänkt derpå! Man måste atvakta natten, för att lemna hotellet, ty inkörsporten var stängd med tre ofantliga lås, till hvilka man saknade nycklarna. Då alla fönster blifvit stängda i grannskapet, då det sista ljudet af fotsteg för länge sedan hade tystnat på rue SaintLouis, syntes Alis hufvud i brunnsöppningen, hvars lucka han sakta skjutit tillbaka. — Ingen! sade han till Monseigneur. Båda hoppade ned på stenläggningen och aflägsnade sig, sedan de omsorgsfullt tillslutit den hemlighetsfulla brunnen. Man kunde ej tänka på att vid denna timma begifva sig till huset vid rue des Råcollets. Men följande morgon klockan anlände Monseigneur och Ali till herr se. iklädda sina tunnbindareNue— lLHA oven tillredde Den hederlige Portvak. on med hvilkv.frukosten fl papegoja. ar i skakade sina sar. otålieft komma för herr Suryperes vin, sade Monseigneur. Ar det möjligt att få sen svafvelsticka, för att tända vårt us: Herr Poitevin höjde stolt sitt hufvud: — Jag är inte rik, mina herrar, sade