lIotioner väckta vid innevarande riksdag. Om ändring i kgl. förordningen den Il Juli 1862, rörande reglering af presterskapets lös ; neinkomster. Alldenstund man redan funnit, att den nådiga örordningen af den 11 Juli 1862, rörande regleing af presterskapets löneinkomster, icke leder till det åsyftade målet, nemligen att presten må hafva en bestämd gifven lön och att församlingen må veta hvad den årligen skall betala sitt presterskap, synes nödigt vara, att samma förordning får en sådan lydelse och innefattar sädana bestämmelser att ingen prest må våga uppbära för sina serskilda embetsförrättningar annan aflöning än den, som efter löneregleringsnämndens förslag, hvilken vunnit nådig stadfästelse, må kunna blifva bestämd. Det visar sig nemligen på mer än ett ställe, hvarest lonereglering egt rum, att författningen eluderas och presten tager betalning för lysning till äktenskap, vigsel, barndop, kyrkotagning, begraf: ning, till och med för prestbevis m. m.; och jag vill här nämna huru dermed tillgår. Vid utfärdande af lysning till äktenekap frågar MYsningstagaren: ,bvad är jag skyldigp då svaret hifver, som det merendels afgifyes: efter behag