Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1868, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. Pollskammaren. Gripen brottsling. Tvenne i Majorna posterande konstaplar hade natten till sistlidne Tisdag förmärkt, att ett fönster till en salubod i husct n:o 110 i 1:sta roten stod öppet och att fönsterluckorna voro fränbrutna. Detta föreföll dem misstänkt och vid närmare undersökning påträffade de inne i boden, hvilken tillhörde handl. 8. I. Sandahl, en mansperson, som redan försett sig med diverse af varulagret. Den sålunda på bar gerning gripna tjufven uppfördes till vakten, der han igenkändes såsom en för samhället mycket vådlig person, f. d. lifstidsfången Gustaf Johansson Reln, hvilken år 1862 befriats från lifstids fästning, hvartill han dömts för fjerde resan stöld. Kekghn, som, då han upptäcktes, innehade en kofot och en hoftång, erkände vid förhöret stölden, och berättade, att han under flera dagar esterhört arbete, men då något sådant hvarken stod till att få här i staden eller på landet, hade han beslutat sig för att gå ut att stjäla. Han hade då valt Sandahls bod, hvilken låg aflärsen, till första försöket och äfven lyckats sönderbryta innanluckorna och inkomma i boden utan att bemärkas, samt hade äfven kunnat kommit ut utan att bli upptäckt, om han icke glömt att stänga fönstret, hyilket röjde honom. Målet remitterades till rådhusrätten och insattes Rehn emellertid i cellfängelset. — Båtkarlen 0. P. Andersson stod i går vid poliskammaren tilltalad för det han sistlidne September månad stulit en större varplina och ett segel, värde 300 rdr, hvilka saker funnits ombord å galeasen ,,Carl August, under den tid fartyget legat förtöjdt vid Skeppsbron. Under flera månader lyckades det ej egaren att finna reda på hvart de stulna sakerna tagit vägen, men slutligen fick han dock kunskap om att linan fanns hos några torpare under Utby egendom vid Lilla Edet. Genom länsmannens på stället försorg fasttogs äfven Andersson, hvilken då erkände att han begått stölden, men uppgaf derjemte att skepparen Henrik Olsson varit honom behjelplig dervid. Denne nekade dock dertill, men medgaf likväl, att han sett Andersson syssla med seglen på fartyget, ehuru han krupit ned i skansen på sin båt för att slippa se något. Begge infördes emellertid till cellfängelset. Vid förhöret i går åter uppgaf Andersson att han ensam stulit godset och att hans uppgift att Olsson äfven varit delaktig deri, vore falsk. Han hade trott att O. angifvit honom och derföre hade han, för att hämnas, äfven beskyllt honom. Olsson blef till följd häraf genast frigifven, hvaremot Andersson återfördes i cellen för att afbida ransa ning vid rådhusrätten. Rådhusrätten. En ständig kund vid domstolarne, förre snickarelärlingen Carl Fredrik Larsson Kryger. syntes åter vid rådhusrätten sistlidne Thorsdag. Ehuru endast omkring 20 år har han likväl genomgått alla graderna i brottets skola, och sin mesta tid har han tillbringat i fängelserna och arbetsinrättningarne. Denna gång hade han gjort inbrott i ett hus vid Kronhusgatan samt från en vind bortstulit en doffelkappa, hvilken tillhört en piga, samt sedermera försålt plagget till en bondgumma för fjerdedelen af värdet. Hans dom blef nu att med 1 års straffarbete och 6 års förlust af medborgerligt förtroende försona sitt brott. — En annan inbrottstjuf, Carl Fredrik Tiderot, som äfven flerfaldiga gånger varit tilltalad och straffad, derunder han hunnit en mera framskriden ålder, dömdes likaledes, att för det han en dag i förliden månad brutit sig in i en vedbod i huset N:o 18 vid Korsgatan i afsigt att stjäla, till 1 års straffarbete och att under 8 år vara förlustig medborgerligt förtroende. — Hustru Anna Christina Svensson, hvilken, såsom förut är nämndt, i skräddarem. C. A. Ericksons butik bortstal en ny bonjour, dömdes härför att i 3 månader inlogeras i cellfängelset och att deretter under 5 år vara förlustig medborgerligt förtroende.