Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1868, sida 2

Zeit. betecknas grefve Bisniarek som ,,en röfvareF och hans verk som ,lögn och bedrägeri, hvaremot de afsatte furstarne af Hannover, Hessen och Nassau berömmas som martyrer för den goda saken. Korrespondenten i ,, Köln. zeit-yttrar till slutet, att Preussen handlat oöfverlagdt, då det drog sina garnisener tillbaka från Sachsen. . FRANKRIKE. Ända från den 28 Januari har lagstiftande församlingen nu oafbrutet sysselsatt sig med presslagförslaget, hvars behandling hunnit till art. 18. Man antager i Paris, att församlingen skall uppskjuta sina möten på ett par dagar, för att låta det för denna frågas behandling särskildt tillsatta utskottet ordna och diskutera alla de ändringsförslag, som blifvit remitterade till dess betänkande. Efter hvad som meddelats ,,Indep. belge, kommer utskottet att behöfva omkring en vecka för detta arbete, hvarefter förhandlingarne ånyo skola upptagas. Förslagets slutliga antagande torde ej kunna ske förrän i slutet af nästa månad. Revue des deux mondes för den 15 dennes innehåller en intressant artikel af Buloz: ,Un mot sur Sadowa, i hvilken författaren i korthet undersöker de skäl, som bidragit till Preussens vidunderliga framgång och Österrikes nederlag 1866, samt derefter jemför Frankrikes nuvarande militära ställning och resurser med Preussens. Som en af hufvudorsakerna till Preussens framgång anser Buloz den omständigheten, att det hade fyra sjelfständiga jernvigslinier till sin disposition för truppernas transporterande till gränsen, då Österrike deremot endast hade en. Att en mängd så gynnsamma omständigheter, som de, hvilka åtföljde Preussens operationer år 1866, åter skulle sammanträffa under ett nytt krig, antager författaren för högst osannolikt. ,Om vi icke taga felt, säger han, ,,beror denna framgång på en samverkan af ovanliga omständigheter, som efter all sannolikhet icke vidare skall ega rum. Då vi undersöka Preussens territoriala utvidgningar och noga pröfva förökandet af dess militära krafter, skall man finna, att det visst icke ännu kan mäta sig med Frankrike, hvarken i afseende på folkmängd eller resurser af hvarje slag. Den tid är ännu långt aflägsen — ifall den någonsin kommer — då Preussen kan disponera öfver så storartade aktionsmedel, som vår marin tillförsäkrar oss, och hvad landtarmöen angår, så tro vi icke, att den franske soldaten vanslägtats från sina förtäder. Buloz slutar sin artikel med följande resum6: ,Nu, då kriget — efter så många års fred — synes hafva blifvit ett af vår tids nödvändiga onda, bör vår nation icke vara den siste att förbereda sig derpå, och den bör isynnerhet estersträfva att genom ett snabbt och afgörande slag inskränka varaktigheten af denna landsplåga, om den ånyo skulle infinna sig. Låtom oss derföre se till att! få en så väl organiserad, starkt rustad och så lättrörlig samt manöverduglig armö som möjligt. IIuru förträfflig vår militärorganisation än är, fordrar den dock vissa förbättringar. Utvecklingen gör i våra dadar .så snabba framsteg, att ingenting bör blifva stående på samma ståndpunkt. Att förändra våra gevär, att förstärka våra befästade platser mot det nya artilleriets verkningar, att förstärka vår flotta på sådant sätt, att den makt, som vår sjöstyrka nu redan lemnar oss i ett krig på fasta landet, ytterligare förökes derigenom, att vi tillförsäkra oss om herraväldet på våra floder, — allt detta är klokt, tidsen igt och nödvändigt. Vi skola säkerligen icke heller underlåta att organisera en fälttjenst på våra jernbanor, hvilkas förträffliga sträckningar, som på en gång skära våra gränser i räta vinklar och löpa paral med dem, äro. väl inrättade för milit operationer. Uppmärksamheten skall u tvifvel fästas på allt, som kan göra v kavalleri mera verksamt och motverka elt äran årt en oriktiga föreställningen, att det a vapens roll i de stora krigen skulle vara utspelad. Man skall undersöka, huruvida d att tala om de tjenster, som d et — u an et hittills gjort och ännu ständigt skall göra — icke skulle öppna sig en ny verksamhet för detta vapen på de expeditioner, togos för att förstöra jernvägar dens öfriga kommunikationsme som föreoch fienel. Man skall studera det nya användande af sqvadronerna, som mera än en gång under inbördeskriget i Förenta Staterna förvandlade ryttaren till infanterist, sappör eller ingeniör. Alla dessa förbättringar och andra, som vi här icke ens skulle kunna antyda, önska vi på det högsta, och till dem sätta vi vårt hopp såsom en ytterligare borgen för våra vapens öfverlägsenhet. Kejsaren säges hafra lagt nära vid sig, att hans förste och äldste kammartjenare aflidit. Denne man — som hette Läon — hade länge varit kejsarens trogne följeslagare, följt honom i landsflykten, var med honom i Ham och lemnade honom naturligtvis icke sedan lyckan blef honom så gynnsam. Denna Leon var för öfrigt en gåtfull person. Han hade fint sätt att skicka sig och hade rätt goda kunskaper. Ingen visste hans familjenamn. Ilos kejsaren, som för ett år sedan hade skänkt honom en villa, värd 100,000 francs, stod han i mycken gunst, och man påstår som säkert, att hans råd ofta hade inflytande på de vigtigaste angelägenheter. Norgae.