Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1868, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Köln. Zeit. meddelar en lång korrespondens från konungariket Sachsen, i hvilken anföres en mängd fakta som bevis för, att sinnesstämningen i denna del af nordtyska förbundet är så långt ifrån att vara gynnsam för Preussen, att de partikularistiska sträfvandena tvertom på den sednaste tiden framträdt med en styrka, som måste gifva anledning till allvarsamma bekymmer. , Denna vändning till det värre — säger meddelaren — daterar sig från den tid, då de preussiska garnisonerna lemnade Bautzen och Leipzig, för att draga sig tillbaka på preussiskt territorium. — Förhållandet mellan preussiska och sachsiska officerare hade under occupationen alltid varit kallt och ovänligt; då nu de sachsiska bataljonerna på nytt inryckte i sina gamla garnisoner, firades denna händelse öfverallt både på vers och prosa, och alltid uttalades hoppet om ,,en bättre framtid-. Endast genom den preussiske kommendantens takt lyckades det förhindra skandalösa demonstrationer under afmarschen. Från denna tid — så heter det vidare — har den sachsiska partikularismen dag för dag tilltagit i styrka, och man behöiver blott kasta en blick på den nuvarande sachsiska pressen, för att se med hvilka framtidsförhoppningar den söker trösta befolkningen. Den officiösa ,,Leipz. Zeit. redigeras i en anda, som är fiendtlig mot Preussen och de liberala regeringar, som, slutit sig till nordtyska förbundet. Denna antipreussiska riktning framträder specielt i talrika korrespondensartiklar från alla delar af Tyskland. Samma tidning upprepar ett yttrande, som för längre tid sedan fälldes 1 Sachsens första kammare, nemligen, att man hellre borde önska de röda republikanerna i spetsen för statens ledning än Preussens anhängare. De flesta sachsiska tidningar ignorera systematiskt förhandlingarne i preussiska landtdagen, under det de dagligen innehålla vidlyftiga berättelser om debatterna i det österrikiska riksrådet samt behandla den österrikiska försattningsfrågan i talrika ledande artiklar. Om Preussen får den sachsiska publiken ingenting höra, med undantag af berättelserna om hungersnöden i Ost-Preussen eller om nya skatter. Men det är i all synnerhet de kyrkliga småtidningarne, som med öppen bitterhet antalla Preussen. Pn af dessa, ,Der Pilger der Sachsen, rri i en längre artikel, att Preussens mot Hannover, Churhessen, o. 8. v. sqFLbLtrid med Guds ord, och nödvänc måste finna sitt straff, I Sachs. Is