Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1868, sida 3

Här kan ej vara stället att framlägga förslag till en dylik plan — hvartill jag för öfrigt visst icke tilltror mig ega förmåga; men jag anser mig dock böra angifva några omständigheter, som dervid, enligt min åsigt, böra tagas i betraktande. De läroanstalter, som för nu ifrågavarande ändamål förekomma, äro dels allmänna slöjdskolor, dels specialskolor för särskilda yrken. Det är tydligt att likasom den vetenskapligt tekniska undervisningen kan och bör koncentreras, så bör deremot den allmänna arbetarebildningen gifvas den största möjliga spridning inom samhället, och detta skulle, enligt mitt förmenande, i många fall lämpligast kunna ske derigenom att med folkskolan förenades en särskild afdelning för ändamålet. Hvad åter specialskolorna beträffar, så har erfarenheten gifvit vid handen, att upprättandet af dylika kan vara af stort gagn, då det sker i orter, der en industri redan finnes, som förtjenar stöd och uppmuntran. Men då orten häraf i främsta rummet skördar fördelen, synes billigheten fordra att äfven orten derför drager den väsendtligaste kostnaden, som sålunda endast i mindre mån bör drabba staten; och detta icke blott för minskandet af statens utgifter, utan lika mycket och ännu mer för att inom kommunen underhålla ett lefvande intresse för saken. Hvad jag likväl framför allt anser vara af vigt vid ordnandet af dylika anstalter är att de förnämligast grundas på verkligt arbete. För att närmare förklara min mening härmed, skall jag meddela några upplysningar om huru denna angelägenhet blifvit ordnad i Belgien, ett land, som trots flera missgynnande omständigheter tillkämpat sig ett betydligt industrielt välstånd. I tvenne af Belgiens provinser, Ostoch Westflandern, har af ålder idkats en ganska stark linneväfnads-industri, icke såsom egentlig fabriksrörelse, utan flertalet af linneväfvarne egde eller arrenderade små jordlotter, sysselsatte sig med dessas skötsel, men derjemte, biträdde af sina familjer, med spinning och väfnad. Detta arbetssystem har åtskilliga fördelar i sedligt hänseende och såsom bildande en sjelfständig och duglig arbetarestam, men det är svårt att upprätthålla vid sidan af det utvecklade maskinarbetet, och kan äfven svårligen, utan vidtagande af särskilda åtgärder, följa industriens framsteg. Denna näring drabbades efter år 1815 af flera missgynnande omständigheter. Konkurrensen med bomullen blef allt mer och mer kännbar. Genom söndringen först från Frankrike ch sedan från Holland med dess kolonier blef, i öljd af de dryga tullafgifter, som från dessa håll mötte, afsättningen af de belgiska fabrikaterna i Ytterlig grad försvårad. Dertill kom att det i Ungland redan kraftigt utvecklade maskinspinneriet utöfvade en ständigt växande tryckning på förtjensten af handarbetet. Under dessa omständigheter blef ställningen ytterst bekymmersam Välgörenhetsanstalterna, ehuru rikt utrustade, voro icke i stånd att tillfredsställa de växande anspråken. Skaror af tiggare och sygslolösa arbetare hotade den allmänna säkerheten; tukthus och fängelser fylldes med personer från de båda olyckliga provinserna; från år 1839 till 1847 fördubblades fattigunderstödet, under det att samtidigt befolkningen minskades. Man sökte först hjelp mot eländet genom företagandet af offentliga byggnadsarbeten, väganläggningar, inrättandet af förbättringshus, revision af lagstiftningen rörande fattigvården m. m. allt palliativer, som väl kunde bereda ögonblicklig lindring, men ej angripa det onda i roten. Ett bättre tillstånd inträdde först efter år 1847, då kraftiga åtgärder vidtogos till industriens upphjelpande. Dessa bestodo dels uti afsättningens befordrande, dels uti införandet af förbättrade redskap och methoder för arbetet, dels ock förnämligast genom dessa methoders inlärande uti särskilda för ändamålet inrättade läroverkstäder. Anordningen af dessa läroverkstäder, som i början uteslutande afsågo linneindustrien, är ytterst enkel. Med en i yrket skicklig person öfverenskoms att han såsom föreståndare skulle upprätta och vårda en dylik verkstad; han förband sig att hålla den i gång vissa år; att deruti undervisa ett bestämdt antal af ortens arbetare, hvilka derunder tillförsäkrades en viss aflöning; hvarjemte han förband sig att ordna och underhälla en skola för arbetarne samt underkastade sig statens kontroll. Mot dessa åtaganden erhöll han dels ett kontant understöd till första uppsättningen af den behöfliga matericlen dels ett årligt tillskott, fördeladt mellan staten och kommunen, hvarjemte han tillgodogjorde sig allt det inom verkstaden utförda arbetet. Det allmännas uppoffring på dessa inrättningar har varit jemförelsevis ringa. Så ordnades i Ostflandern 28 stycken dylika, för hvilka uppsättningskostnaden i medeltal steg till ungefärligen 3, 000 rdr för hvarje och det årliga tillskottet till omkring 1,200 rdr; men för denna uppoffring utgingo årligen från dessa verkstäder omkring 1,000 skicklige arbetare, hvilkas dagliga förtjenst genom de inhemtade bättre methoderna och den förvärfvade arbetsskickligheten ofta var två-till tredubblad, under det att på samma gång de tillverkade arornas bättre beskaffenhet beredde dem en liflig afsättning äfven på främmande orter. Det lyckade resultatet gaf snart anledning till samma åtgärders vidtagande äfven för andra industrigrenars införande eller upphjelpande, så att i det hela öfver 100 dylika läroverkstäder blifvit anlagda. I Wärtemberg är samma system redan allmänt infört och i åtskilliga delar af Österrike lärer man vara betänkt på detsamma, äfvensom i flera andra länder enskilda anordningar i denna rigtning blifvit vidtagna. Det var i början förnämligast äldre personer, som af nöden tvingades in uti läroverkstäderna, men med stegrade arbetsförtjenster utgingo de snart som sjelfständiga arbetare och deras platser i läroverkstäderna intogos då af från folkskolorna utgående yngre personer. Dessa begagna vanligen samtidigt aftonskolor, i hvilka de, som hafva utmärktare anlag, beredas för inträde till de högre tekniska läroverken. Det är hela denna anordning för uppfostran till industriel verksamhet, grundad i främsta rummet på verkligt arbete, som så fördelaktigt utmärker detta system och som i väsendtlig mån bidragit att hoja landets välstånd. Vid uppgörande af en allmän plan för den tekniska undervisningen i Sverge, synes detta system väl förtjena att i åtskilliga delar tagas till mönster, och detta så mycket mer, som det för landtbruket redan är nästan fullkomligt tillämpadt i landtbruksskolorna. Slutligen synes det vara af behofvet påkalladt, att så dyrbara läroanstalter, som de för slöjderna, underkastas åtminstone årlig inspektion, likasom fallet är med landtbruksskolorna, och att berättelsen om dessa inspektioner offentliggöres. På grund af hvad här blifvit anfördt får jag vördsamt föreslå, att riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om uppgörande af en allmän plan för det tekniska undervisningsväsendets ordnande i landet; samt att dervid hufvudsakligt afseende måtte fästas å, 1:0 den högre tekniska undervisningens koncentrering; 2:0 de tekniska elementarskolornas reorganisation, så att de blifva tillgängliga för industri-idkare och i yrkena varande arbetare; 3:0 civil-ingeniörsbildningens förflyttning från krigshögskolan till teknologiska institutet; 4:0 bestämmandet af ådagalagd fallenhet för industrielt arbete såsom vilkor för åtnjutande af undervisning vid de högre tekniska läroanstalterna; 5:0 organisationen af slöjdskolor och läroverkstäder; och de tekniska läroverkens årliga inspektion. n e. od adalende 2—