DÅÅKÅHOÖIm I Janudrl 1500. L. J. Hierta. AA — Rättegångsoch Polissaker. (Från Dalarne.) Sjelfmordet på Uddnäs. Det har förut omtalats att en piga, Lovisa Engström, tjenande hes den vid storskiftesverket i Dalarne anställde ingeniören A. W. Koschell, hade af honom anträffats död i ett rum uti hans bostad och att hon, enligt hans uppgift, skulle sjelf hafva tagit sig afdaga med en täljknif. Obduktionsprotokollet upplyste att å liket funnits ett skuret sår i halsen och många blånader i ansigtet samt å begge armarne. Den 10 Februari hölls i anledning häraf polisundersökning af landshöfdingen De Yare å egendomen Uddnäs (der tilldragelsen timat) i Hosjs socken, hvarvid först länsmannen Berg berättade hvad han vid saken gjort. Åt honom hade Koschell lemnat den trubbiga fällknifven, hvarmed pigan skulle ha skurit sig. Först dagen efter mordet hade under en cigarrlåda, bland hvarjehanda SKräD hittats i rummet en blodig och rostig raknif. Vi anföra nu efter ,,Dalpilen hvad som berättades af ingeniören Koschell, hans värdinna hustru Anna Jansdotter och två andra vittnen. Ingeniör Koschell uppgaf, att pigan Lovisa Engström hos honom innehaft tjenst alltsedan slutet af Oktober månad. Hon hade förut tjenat hos enkefru Bark i Orsa, som rekommenderat henne åt Koschel, under förklaring att han skulle göra Lovisa en ster tjenst derest han antoge henne, alldenstund hon vore för svag att sköta de tunga sysslorna i den tjenst hon innehade. Då Koschell till följd deraf att han haft sitt arbete i närheten af det ställe, hvarest flickans fader bodde, kände till familjen samt hört sägas att den äldre Engström, som var skomakare, skulle om dottren. utspridt det rykte att hon vore lösaktig, önskade Koschell något betänka sig. Men 8 dagar derefter kom Koschell åter fram till Orsa kyrkoby och lät inkalla pigan till sig, för att vidtala henne angående tjensten. Han tvekade emellertid att antaga henne, alldenstund hon såg mycket blek ut, men då hon förklarade att detta endast kom sig af öfveransträngning, tog han henne för att göra henne en tjenst och emedan han visste att de ringa sysslor, som förekommo i hans hushåll, ej fordrade synnerliga kroppskrafter. De öfverenskommo derre om vilkoren och åtföljdes från Orsa, samt anlände till Uddnäs den 1 November. Lovisa Engström stod icke i något godt förhållande till sin fader. Under 3 års tid hade hon helt och hållet undvikit allt umgänge med förildrarne. Hon hade icke ens underrättat fadren om sin afflyttning från Orsa. Den enda af slägtingarne, hvilken värdade sig om henne, var en broder. I December ankom till Lovisa Engström ett bref från en bodbetjent i Orsa, innehållande den underrättelsen, att denne hennes bror nyligen aflidit. Lovisa, som häraf blef mycket upprörd, anmodade Koschell att för henne uppläsa återstoden af brefvets innehåll, hvilken begäran han ock efterkom. Under det Koschell läste brefvet, hvars innehåll för öfrigt tydligt ådagalade tillvaron af en öm förbindelse emellan brefskrifvaren och Lovisa Engström, visade hon tecken till en ytterst upprörd sinnesförfattning. Koschell hade i anledning häraf frågat Lovisa, om hon ämnade gifta sig med den person, som skrifvit brefvet, hvarpå hon svarat: ,,Åhnej, det kan väl inte bli af, men då vi tjenat på samma ställe, håller jag af honom som en vän. Under den närmast följande tiden hemföll hon under en djup sorgsenhet samt sysselsatte sig ofta med läsning i psalmbeken. Med anledning häraf hade Koschell upprepade gånger varnat henne för att hängifva sig åt grubblerier. Till den omnämnde bodbetjenten i Orsa skref hon emellertid hädanefter ungefär en gång i månaden. Att börja med umgicks hon med värdfolket på Uddnäs, men detta umgänge afstannade, sedan Koschell, som såväl af Bark som en Lovisas: morbror blifvit ombedd att vara öm om samt halva tillsyn öfver flickan, en gång tillfrågat henne, om hon gerna ville vara tillsammans med Per Jansson, samt i sammanhang lermed låtit henne. förstå, att han i annat fall gerna skulle se, att hon upphörde med den ifrågavarande bekantskapen, emedan hon deraf kunde ära sig oseder. Onsdagen den 22 Januari hade Koschell, som den dagen, i anseende dertill att hans arbete ej var brådskande och erfordrade dagsljus, stigit sent upp, klockan mellan 9 och 10 begifvit sig ut i köket (hvaresi enligt Koschells uppgift Lovisa hade sin bostad) för att fråga pigan, om hon hade kaffet färdigt. Vid hans inträde sökte Lovisa undangömma psalmboken, hvari hon läste. Han bad henne att icke vara ledsen, samt frågade henne derefter om kaffet var i ordning, hvartill hon svarade ja. Ester att hafva druckit kaffe gick han ia i sitt arbetsrum, en näst intill köket belägen sal. Då ban emellertid tyckt, att Lovisa såg konstig ut och af sådan anledning ville hafva henne under ögonen, tillsade han henne att elda isalen. Då hon kom in såg hon ännu besynnerligare ut och han fick nu ,liksom en ingifvelse att hon tänkte göra sig något ondt. Han hade sedermera ingen ro att arbeta, utan gick af och an i salen till omkring kl. half 2, då han tog sina kartor med sig uti i köket, för att der arbeta. Till det ändamålet skulle en vid ena väggen stående byrå flyttas fram till fönstret, men vid utförandet af omflyttningen, dervid Lovisa var honom behjelplig, råkade en vedlår att falla omkull, deraf buller uppstod. Koschell frågade henne sedermera, hur det kom till att hon såg så besynnerlig ut. Lovisa, som nu sysselsatte sig med att sticka strumpor, svarade undvikande på denna fråga samt sporde, om hon skulle laga till middag och i så fall steka kött, på hvilken förfrågan Koschell lemnade ett jakande svar. Klockan var då omkring 3 eller half 4. Lovisa började nu tillredelserna till måltiden, men då Koschell varsnade att hon med en trubbig knif förgäfves sökte skära sönder ett stycke senigt kött, sade han till henne, att han icke ville hafva hackadt utan bultadt kött och anmodade henne i sammanhang härmed att hemtå annat kött. Vid a-tiden gick hon ut i salen för att begifva sig till det på andra sidan om densamma: belägna skafferiet, hvarest färskt kött förvarades. Koschell, som trodde att Lovisa. fullföljde sin afsigt att hemta kött, fick emellertid