Staende au de 1 saken hörde, hyIIkA icke YOLO mot honom vänskapligt sinnade, nu sökt beljuga honom; hvad skiljaktigheten i tidsuppgifterna beträffade, så härflöte dessa å deras sida antingen från missuppfattning eller illvilja. På särskild fråga förklarade Koschell, att han och pigan Engström aldrig legat i samma rum, utan hade hou alltid haft sin sofplats i köket. (Från Stockholm.) Dyrköpt hjelp. I Dagbladet för den 18 dennes läses: En i Stockholm bosatt handlande blef under sistlidne julhelg bestulen på omkring 350 rdr rmt, förvarade uti en plånbok, som han bar på sig. Dervid tillgick sålunda att han, som natietid befann sig stadd på hemväg, efter att hafva deltagit uti ett nöje, der han råkade att blifva något beskänkt, på Grefgatan å Ladugårdslandet erhöll biträde af några personer, hvilka ledsagade honom hem. Påföljande morgon saknade han sin plånbok med dess dyrbara innehåll och han gjorde anmälan härom till polisen, som slutligen fick veta, att de personer, hvilka tagit hand om och forslat hem honom, voro några bageriarbetare, anställde hos bagaremästaren Schröder vid Storgatan. Förhör anställdes med dessa, men utan önskadt resultat. Kort tid derefter blef det emellertid bekant att en af dessa arbetare, lärlingen Hansson, skulle hafva helt oförmodadt lemnat sin kondition hos Schröder och, sedan han gjort uppp af hvarjehanda klädespersedlar, begifvit sig sin hemort i Bohuslän. Skrifvelse afläts dere till vederbörande myndighet derstädes, som dock meddelade det svar, att Hansson troddes uppehålla sig i Göteborg, och der blef han också, på begäran från Stockholm, af polismyndigheten ripen samt med fångskjuts förpassad till Stockdolm. Hansson, som vid häktandet innehade 75 rår rmt, ankom till Stockholm i Fredags och undergick dagen derpå polisundersökning, dervid han väl medgaf att han innehaft penningarne, men påsted att han hittat plånboken å gården till det hus der egaren bodde. Han är dock öfverbevist om att så icke kunnat ske och sitter nu häktad för att vid Stockholms rådstufvurätt undergå vidare ransakning. —. J. Lind contra A. O. Wallenberg. Målet emellan brukspatronen Johan Lind och verkställande direktören för Stockholms enskilda bank A. 0. Wallenberg, rörande en märklig penningetransaktion, förevar d. 17 vid rådhusrättens femte afdelning. Parterna inställde sig genom befullmäktigade ombud, kanslisten H. W. Regnholm för käranden och v. häradshöfdingen J. A. Wallenberg för svaranden. Rättens ordförande tillfrågade svarandens ombud, om han medgaf, att förhållandet med denna affär vore sådant, som i stämningen uppgifves, hvarefter svarande ombudet uppläste ett skriftligt svaromål, deruti svaranden bestred, att han någonsin ens lofvat, än mindre förbundit sig att till käranden återställa den ifrågavarande omslagsreversen. Svaranden ville icke heller vidkännas, att han till käranden, då denne sistnämnde lemnade reversen, yttrat, att affären skulle få blifva enskild emellan käranden och svaranden, och anförde, att han så mycket mindre kunnat fälla ett sådant yttrande, som käranden långt förut skulle förbundit sig att ansvara för betalningen af de. utaf hr M. Lund hos Stockholms enskilda bank hypotiserade inteckningar, ehuru något skriftligt aftal derom ej blifvit upprättadt. Kärande ombudet yttrade, att hans hufvudman aldrig lofvat hvarken s svarighet för nämnda inteckni banken uppgöra hr Lunds endast förklarat, att ha ). hr Lund med uppgörandet at ken, om liqvid kunde ske med 3 å 5 på utom gäller nu frågan endast, att hr Wallen skall uppfylla det vilkor, hvarunder omslagsreversen till honom aflemnades, nemligen att densamma skulle till käranden återställas, i fall denne ej vid auktionen inropade egendomen; och, då nu svaranden bestrider, att något vilkor fästes vid reversens aflemnande eller att svaranden förbundit sig att i ofvannämnda fall densamma återställa, anhöll kärande ombudet om 8 dagars anstånd med målet, för att förebringa bevisning. Målet utsattes i anledning häraf att åter förekomma den 24 i denna månad. (D. A) Från Smedjebacken skrifves den 8 dennes: Ett rättegångsmål af mindre vanlig beskaffenhet har i dessa dagar vid urtima ting med Norrbärkes tingslag blifvit behandladt samt med slutligt utslag afgjordt den 7 innevarande Februari. Handelshuset Schön Co. i Stockholm hade nemligen genom sitt juridiska ombud, häradshöfdingen C. G. Rosn, instämt skepparen C. Hedberg med påstående att, då Hedberg sistl. höst i Stockhe-m vid inlastning uti sitt förande fartyg, jakten Fre a af ett bemälte handelshus tillhörigt, större parti spanmål, insmugglat i lasten och utan tillstånd medfört 2:ne flaskar innehållande tillsammans 10 skålp. nitroglycerin, som under resen, af okänd anledning, exploderat och sprängt far detsamma gått till botten med hela la deraf blifvit förstörd, — Hedberg för löshet och försummelse af lastegar måtte åläggas ersätta förlusten; i varmed kärandena äfven, genom sta 3 å handden C. G. Carlsson härstädes, i egenskap af egare och hufvudredare i fartyget, påstått, att arlsson, hvilken dessutom vid besök å Schön Co:s kontor aftalat om och påtagit sig framforsgen till Smedjebacken af spanmålen, som utgjort öfver 400 tunnor råg och korn, stående till ett inköpsvärde stort 9,575 rdr 77 öre rmt, måtte, efter det skadan blifvit af gode män uppskattad till 8,372 rdr 87 öre samma mynt, åläggas att gälda hvad skepparen icke förmått utgöra, samt ersätta de kostnader kärandena haft för bergningen och framskaffandet till Smedjebacken af den skadade spanmålen. Utslaget, som efter hvad förut nämndt är, fallit den 7 dennes, ålägger skepparen Hedberg äfvensom redaren Carlsson att, hvem som bäst gälda gitter, utgifva den fordrade och till beloppet icke bestridda ersättningen, tillika med expenser; dock, hvad redaren beträffar, icke till större belopp än fartyget och frakten belöper sig till. Troligen har icke förut här i landet förekommit ett dylikt mål; och det skall derföre blifva af intresse att följa dess vidare fortgång i de högre instanserna, i händelse, hvad vi förmoda, svarandena klaga öfver utgången vid häradsrätten.