fört, hade ej blifvit använda, likasom vittnet öfverhufvud ej varseblifvit några förbindningar alls. Dagen derpå egde liktvättningen rum, hvarvid en stor mängd här befanns vara lossnadt, och på flera ställen å kroppen funnos blå fläckar, såsom det tycktes, uppkomma efter slag eller stötar. Koschell skulle, såsom vitinet hört, för andra hafva berättat, att sjelfmordet skett kl. mellan 1 h 2, eller vid samma tid som det ofvannämda bullret hörts, och enligt vittnets förmenande vore nog detta med sanna förhållandet öfverensstämmande, ,ty bur skulle annars blodet kunna hunnit att rinna af henne till den tid, då vittnet föra gången kom in i sängkammaren. Efter Lovisas död hade Koschell, som befunnit sig i en orolig sinnesförfattning samt icke förmått arbeta, bott och ätit inne hos värdfolket, ända till Söndagen d. 1 Febr., då han på tillsägelse af vittnet åter inflyttade i sin egen bostad. Thilda Hemlin, hvilken ända till några veckor före jul som hjelphustru biträdt hos Koschell och som mer än någon af de öfriga synes hafva varit i åtnjutande af den aflidnas förtroende, berättade bland annat, dels att Lovisa vid något tillfälle med afseende på Koschell yttrat: ,,om han för mig i olycka, så tar jag lifvet af mig, och det får han svara för; och dels att hon inför vittnet yttrat sitt missnöje deivfver, att hon vore tvungen att ligga i samma rum som Koschell, hvarvid hon dock icke sagt att de begagnade gemensam säng, liksom Lovisa förklarat att något brottsligt förhållande emellan henne och Koschell ej egt rum. Beträffande den timade olyckan anförde vittnet, att hon på aftonen (d. 22 Jan.) frågat Koschell, huru han nu ställt till, som lemnat Lovisa utan uppsigt en så lång stund, hvartill Koschell svarat: JO, hon bad att få gå i köket och steka. En annan dag hade Kocchell för vittnet omtalat förloppet vid sjelfmordet, men då icke nämnt något om, att Lovisa skurit sig två särskilda gånger. Anna Wallberg, tjenande som piga på Uddnäs, berättade, att hon en gång hört Lovisa med hänsyrtning på Koschell säga? ,,ta mig fn jag skall bli olyck!ig för den der, och tillika förklarat att något närmare umgänge dem emellan aldrig egt rum. Vittnet, som vistats i Ofvansjö den dagen. då sjelfmordet begicks, hade efter sin hemkomst fått höra en berättelse derom af Koschell, som. härunder, bland annat, yttrat: ,,när det dundrade, var hon skuren en gång, äfvensom att han, efter att hafva förbundit henne och lagt henne mot en nattsäck, gått in till sina göromål igen. Koschell, som under det att berättelserna afgåfvos hölls från ransakningslokalen aflägsnad, hördes slutligen angående de motsägelser som förekommit, hvarvid han vidhöll sina uppgifter, under påstående att de i saken hörde, hvilka icke voro mot honom vänskapligt sinnade, nu sökt beljuga honom; hvad skiljaktigheten i tidsuppgifterna beträffade, så härflöte dessa å deras sida antingen från missuppfattning eller illvilja. På särskild fråga förklarade Koschell, att han och pigan Engström aldrig legat i samma rum, utan hade hou alltid haft sin sofplats i köket.