Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1868, sida 2

———0(e992D uBuqq — matt tillbaka i soffan och halfslöt ögonen. Kurfursten återkom, — Ni lefver, min grefvinna! Er lilla fot, hvad säger den? Gör er smärta, eller hur? — frågade han otåligt. — Tror ni smärtan så lätt öfvergående, att den redan skulle vara förbi? — Här är vattnet ni begärde! — Och han tog ett glas från lakejen och förde det till hennes läppar. — Åflägsna er, min furste! Jag måste öfvergjuta min fot. — Er förtjusande lilla fot! — Och kurfursten lade sig på knä och ville aflösa hennes sko. — Omöjligt! — sade grefvinnan. — Kanske skall grefven lemna mig det biträde jag behöfver. — Och hon räckte sin fot mot honom. — Nå väl! — sade kurfursten. — Låt honom bli er ÄA Jag skall öfvervaka att han behandlar er med lätt hand. En behagsjuk qvinna försmår icke att sträcka sitt koketteri ända till tåspetsarne, och hvad grefvinnan beträffar, sparade hon ingen omsorg att af dem göra det omöjliga. Emellertid lemna vi åt läsaren att efter eget behag slutteckna scenen, medan vi skära vår penna för TJUGOFJERDE KAPITLET. Andra audiensen och den hemliga korrespondensen. Sedan Königsmark uppfyllt sin pligt hos kurfursten, återstod honom ännu den hos kurfurstinnan innan han vågade anmäla sig hos prinsessan. Af den förstnämda blef han mottagen med samma bevågenhet som vanligt. Hon lät honom till och med veta, att hans bortovaro synts henne lång och att han under den varit efterlängtad. Under samtalet inträdde en kammarherre och anmälde doktor Steigerdahl), — Doktor Steigerdahl?! — utropade kurfurstinnan och skiftade färg. — Säg honom att gå in i mitt kabinett! Och ni, grefve — tillade hon, vändande sig till Königsmark — ni väntar mig här. ) Kurfurstinnans lifmedikus.