— Den skall c en dag blifva större — sade grefvinnar hotande. — Skona då den stackars grefven, min grefvinna, och låt icke ert missnöje förleda er till orättvisa! — sade kurfur sten försonande. — Ni träder alltså på hans sida, emot mig? Nå väl, jag tiger då. — Och grefvinnan tog en bok och började bläddri den. — Var då rättvis som ni är skön! Det är ju grymt ocl obarmhertigt af er att straffa honom för hans systers skull, t: ni anser väl att på henne berodde saken? — Ni är mycket urskuldande. — Emedan jag vill lugna er och bespara grefven olycka: af er vrede. Ni bör till hans ursäkt besinna, min grefvinna att hos ert kön äro skönheten och obevekligheten ganska oft: sammanparade. I stället att svara drog grefvinnan sina läppar till ett iro niskt leende. — Ni svarar icke! Hur skall jag tyda denna lilla nyck — Som ett bevis på den vördnad, som förbjuder mig att dementera ers durchlaucht. Kurfursten steg upp, gick några slag öfver golfvet, synbar bekymrad öfver sin älskarinnas dåliga huneFullt och fas öfvertygad att detta hade sin enda orsak i den selslagna för. hoppningen på de orientaliska dyrbarheterna, blef han endast betänkt på att godtgöra denna förlust genom någon annan henne värdig ersättning. Sedan han en stund frammanat : skilliga förslager ur sin i detta afseende ganska rika inbillnings förrådsrum, stannade han vid ett, hvarigenom han hoppades äfven kunna bilägga det uppkomna missnöjet med Königsmark, hvilken, som vi känna, stod ganska högt i hans gunst, och från hvilken han således önskade vända den skönas misshag. — Låtom oss nu afbryta vårt förra ämne — sade han — för det förslag jag tänker göra eder. Mitt vackra lustslott Herrenhusen behöfver undergå några förändringar för att blifva en fullt angenäm bostad. Ni, min grefvinna, skall säga hvad ni skulle önska för er trefnad, och grefve Königsmark, som är en man af god smak och fint praktsinne, skall biträda oss med sina råd. Jag hoppas, ni icke motsätter er denna plan