Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1868, sida 1

frack och broderad skjorta, som är styf i bröstet som jernbleck. Han röker cigarrer så svarta som bläck, för det är negrer som gör dem. Dessa cigarrer ha gått öfver hafvet och säljas i romsabrikerna på Jamaika. Man skulle kunna betala sina kronoutskylder med hvad en enda sådan låda kostar. — Och är detta giftermål bestämdt? frågade Jean med sammanbitna tänder. — Jo säkert, redan om några dar. Fröken ska resa till Paris för att köpa bruddrägt och en krona af orangeblommor. Louise var blek som ett lik. Hon gick ut och dolde sig bakom en tät häck. Der satte hon sig, lutade hufvudet mot sina händer och grät bittert. Då fader Sauviat hade tagit afsked af Madeleine för att fortsätta sin väg, lemnade Jean äfven hyddan. XII. Straffet. Det var den 22 November 1853, således två dagar efter den dystra natt, då en okänd hade blifvit mördad af Monseigneur och Ali i ett hus vid rue SaintLouis i Paris. Läsaren påminner sig, att vi hafva gått något tillbaka i vår berättelse, för att framställa åtskilliga personer, hvilka komma att ingripa i handlingen. Jean irrade omkring i skogen och rufvade på dystra planer, då han plötsligt hörde en väl bekant röst. Denna röst var Louises. — Raoul, sade hon, hur skall det gå med mig? Jag inser nu att jag varit vansinnig, som trott er. Men hvad kände