Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1868, sida 3

Rättegångsoch Polissaker, (Från Stockholm.) Försmillningarne vid Långholmen. Ransakningen härom fortsattes i Fredags i härvarande poliskammare af polisintendenten Sundström. Såsom åklagare fungerade fortfarande v. häradshöfdingen Odelberg, och var förre kommendanten å Långholmen major Tellander tillstädes, och förre sergeanten Wiberg från fängelset upphemtad. EMed anlednfng af hvad vid förra förhöret förekom, upplyste major Tellander, att redogöraren (kamreraren) vid Långholmen eger rätt att idka handel för enskild räkning med åtskilliga varor, och att den försvunne Edman äfven gjort detta och för sådan handel varit taxerad till 600 rdr årlig inkomst, hvarpå till bevis lemnades ett intyg ifrån distriktets uppbördskommissarie. Äfvenledes hade hr Tellander förskaffat sig intyg från ett par handlande derom, att Edman hos dem gjort betydliga uppköp årligen af diverse varor, hvilka skulle varit afsedda för hans enskilda handel, och ej för fängelsets behof; hvarjemte major Tellander, för bestyrkande af dessa varuköp, hade fått låna 12 st. qvitterade, af Edman betalda räkningar på sådana varor, hvilka qvitton till poliskammaren öfverlemnades. Major Tellander lemnade äfven ett från fångvärdsstyrelsen år 1866 erhållet afskedsbetyg, hvari nämnde styrelse vitsordar hr T:s nit och ordentlighet vid fullgörandet af sina pligter som kommendant å Långholmen, yrkande hr T. att detta intyg, såsom innefattande fångvårdsstyrelsens omdöme om hans förhållande under tjenstetiden, måtte i protokollet intagas. Med afseende på de förråd, som Edman för enskild räkning haft vid Långholmen i och för den nämnde handeln, upplystes, att dessa varit inrymda i samma magasiner eller förrådsbodar, hvari kronans effekter för fångarnes underhåll förvarats, och att ingen annan än Edman sjelf samt till en del häktade Wiberg haft reda på, hvilket som tillhörde kronan, och hvilket var Edmans egendom, Fyra vittnen hade blifvit inkallade för att denna gång upplysningsvis höras. De hade alla varit i major Tellanders tjenst under längre eller kortare tider. Hvad de hade att upplysa var hufvudsakligen följande: På reqvisition af major Tellander hade kamrer Edman ett par tre gånger utlemnat såpfjerdingar, hvilkas innehåll användts i majorens hushåll; likaledes hade ett af vittnena, numera kuskhustrun Ek, på tillsägelse ömsom af majoren T. ömsom af hans fru, hemtat å kamrerarekontoret ljus af talg och stearin pundvis äfvensom vid åtskilliga tillfällen fångbröd, bestäende af mjuka brödbullar, hvilka dock alltid betalats kontant. Ett annat vittne, Emma Gustafva Höglund, som tjenat hos major Tellander från våren 1859 till 1560 på hösten, berättade, att en gång hade från fängelset kommit upp några stufvar kläde och. dito buldan, af hvilka det förra blifvit användt till en ytterkappa åt majoren och till kläder åt hans gossar, och af det sednare, eler buldanen, hade gjorts lakan och handdukar för majorTellanders hushåll. Major Tellander svarade härpå, att hvad såpan inginge, så var den köpt af Edman; af ljusen iter hade han haft vissa pund i sin lön och hemat dessa så småningom och efter behof ur fänzelsets förråder. Rörande klädet upplyste major l. att han åtagit sig att leverera ett visst antal uniformspersedlar till flottans härrarande station, och hade dessa kläder tillverkats af fångarne. Vissa alnar kläde hade blifvit lemnade till hvarje plagg, men när det gifna antalet persedlar var ärdigt, fanns en del kläde öfver — äfvensom bullan, som begagnats till foder — och detta öfverskott hade delats mellan kommendanten och arbetsförestäåndaren på så sätt, att den förre tagit och den sednare fått 13. Det är vanligt, uppyste major Tellander, att den, som åtager sig everanser af kläder för kronans räkning, får ofrst högst betydligt öfver af det tillmätta tyget och att detta alltid anses tillhöra leverantören. Att ,,fåhgbröd som oftast köpts berodde derpå, utt hr T., såsom kommendant, hade skyldighet ut tillse huru brödet var beskaskadt, och att han naft rättighet att för detta ändamål, utan betaling, hemta bröd ur kronans förråd, men likväl åtn betala hvarje bulle, som hemtats. På förekommen anledning upplyste major Telander äfven, att af de fyra vaktknektar, som äro unställda på Långholmen, hade major T. haft en, ör sin egen räkning och ansett sig ega denne, om åtnjuter lön af kronan, så uteslutande till in disposition, att han medtagit honom på resor ill olika trakter af landet, då permission varit rionom lemnad. Wiberg tillfrågades slutligen om han tillsagt ågon skeppare att segla från bryggan vid Långtolmen med en vedlast till exheditionssekreteraren Cougts nara intill belägna lIandtställe, och med