Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1868, sida 1

T10 44.99 —8 25,20 —14 14 1 O 25,26 s 25,26 ia 12 t: 25,12 12 25,58 ÅiO 12 )3 Norrlands skogstillgängar och skogsafverkning. Den är, såsom hvar man vet, en gammal skräckbild, denna sarhåga, som nu regerar vissa sinnen, för skogarnes ödeläggelse i vårt land, särskilt beträffande just de delar af landet, der skogen parit störst och otillgängligast, nemligen Norrland. Redan i konung Göstas tid — alltså för mer än 300 år sedan — motsåg man svåra olyckor för landet af de norrländska skogarnas förstöring, och ryktesvis omtalas hurusom angreppet på tallbarken i och för brödfödan stäsjades genom myndighets påbud. Klagolåten har fortfarit intill våra dagar, ty det är ett eget drag hos vårt folk, att när det sällan klagar vid verklig nöd och fara, så lider det så mycket mer i inbillningen. En inbillning är nemligen alltjemt denna ängslan för våra omätliga och outtömliga skogars förstöring, ehuru misshushållningen med dessa rikedomar varit och ännu är mycket stor. Svårast af allt är dock vanhäfden, hvarigenom dels växande sko-! gar återhållas i sin utveckling, dels vidsträckta utmarker, som kunde bära herrlig skog, få ligga, såsom man säger, för fäfot. Grunden till den falska farhågan för skogarnes undergång, med thy åtföljande uppställda vådor för landets klimat, m. m., ligger helt enkeit deri, att man varit och är okwwig om skogstillgången i landet, framförallt beträffande Norrland. Man hör omtalas hurusom hundratusental af timmer årligen flottas utför de norrländska elfvarne; man häpnar öfver dessa massor och utropar: ,det här måste gå till ruin! Så dömer man också i många andra fall, der man ej känner tillgångarne, hvilka ,man icke ser. Så har exempelvis England varit många gånger, äfven af ganska upplyste män, dömdt till en oundgängligt förestående nationalbankrutt. Man såg den ofantliga skuldmassan, men kände ej landets tillgångar att bära den. bDet är icke af en menniskas konsumtion allena man kan bedöma huruvida hon försämrar sin ställning; dertill fordras ock att känna hennes tillgångar. Den första sak, som måste utredas i fråga om skogshushållningen i vårt land, är alltså: skogstillgången. Den är, såsom sagdt, icke känd, aldraminst i landets nordliga trakter, och detta hufvudsakligen emedan rymderna äro så ofantligt stora; men man torde dock kunna, genom anställande af vissa jemförelser, bilda sig åtminstone en föreställning om förhållandena. En sammanställning derefter med skogsafverkningen, för hvilken man har temligen säkra siffror, skall visa, om och i hvad mån den mest öfverklagade afverkningen, nemligen i och för sågverksrörelsen, verkligen fräter på skogskapitalet eller ej. Vi hålla oss här hufvudsakligen till Vesterbottens ock Norrbottens län — hvarom ropet i sednare tider varit starkast — dock med sidoblickar äfven på de öfriga norrländska länen. I den s. k. skogskomittens betänkande af 1856 utgjorde den första fråga, som komiterade uppställt för sig till besvarande, just frågan om skogstillgängen, hvilken fråga likväl befinnes ytterst ofullständigt utredd och besvarad. Så finnes, hvad YVesterbotten angår, för skogsarealen ingen siffra anförd. För Norrbotten åter uppgifves, enligt af förste landtmätaren i länet lemnad uppgist å ,ungefärliga vidden af skogarne i länets kustland, att arealen af skogen der anses uppgå till 3,391,000 tunnland. — För Veskernorrlands län har den skogbärande delen af länet beräknats till 2,241,481 tunnland, veller nära hälften af länets vidd. — Om Gefleborgs län uppgifves, att ,hela!:! länet, hvars areal utgör omkring 3,950,000 tunnland, eller 170,7 qvadratmil, har2,935,748 tunnland skogsmark, deraf be löpa sig 603,992 tunnland på Gestrikland och 2, 33 1,756 tunnland på IIelsingland. — Från urebro län säges, att å 1, af länet utgöra skogarne 3Y,, och å de öfriga 2;:delarne hälften af arealen. Vid den tilldelning af skogsmark åt sågverken, i ersättning för privilegierad stockfångst, som egde rum åren 1865 och 1866 inom Bjurholms och Degerfors socknar, i Vesterbotten, befunnos af 41,309 tunnland mark 16,869 tunnland utgöra impedimenter och återstående 24,440 tunnland duglig skogsmark. Å Det är dessa data, som skola tjena oss till vägledning för det ungefärliga upp-. skattandet af skogarne i Vesterbotten och 1 Norrbotten. Vi erinra alltså: as att i den skogsrikare delen at Örebro län skogsmarkerna ansågos uppgå till omkring hälften af hela arealen; att i Gefleborgs län skogsmarken utgjorde 126 qvadratmil, då hela länets areal utgjorde 170; att i Vesternorrlands län den skogbärande delen beräknats till nära hälften af länets vidd, samt att i Bjurholms och Degerfors socknar af Vesterbotten duglig skogsmark u —— — —