Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 3

ansvarstalan derföre att hvarjehanda förnödenheter hvilka förvarats inom fängelsets magasin, derifrår utlemnats till obehöriga personer, förklarade major Tellander, att han icke ville bestrida, att jr han vid flera tillfällen derifrån utbekommit matvaror af olika slag, men hade icke trott att der legat något olagligt. Vid förefallande behof hade majoren vändt sig till Edman och anmodat denne att vid skeende reqvisition hos vederbörande leve rantörer jemväl uttaga någon del för majorens räkning, enär han för tillfället saknade tillgång att mot kontant betalning iörskaffa sig detsamma, och Edman hade sedermera härför blifvit till fullo godtgjord, hvilket majoren erbjöd sig styrka med dennes qvittenser, hvilka han ännu egde i behåll. En sådan transaktion hade majoren icke föreställt sig såsom förbjuden, äfven om varorna flyttats från kronans och fängelsets till hans enskilda förrådshus. Åklagaren, v. häradshöfding Odelberg, fann dock detta major Tellanders förfarande innebära ett åsidosättande af hans skyldighet att i första hand öfvervaka och kontrollera kronans rätt vid fängelset, helst det är förbjudet att i kronans förrådsrum förvara enskild tillhörighet, och ansåg denna underlåtenhet kunna medföra sådant ansvar, att han yrkade, det major Tellander måtte förklaras skyldig genast träda i häkte. På sätt förut omförmälts, ansåg dock öfverståthållareembetet sig icke kunna för det närvarande bifalla detta yr kande, men förelade major Tellander att vid måkn äterföretagande vid hemtningsäfventyr sig inställa. Den 13 dennes hölls af polisintendenten Sundström ransakning i detta mål å Långholmen, dervid närvoro generaldirektör Almqvist, justitiekanslerns ombud, v. bäradshöfdivg Odelberg, kommendanten, major Berencreuta och befälhafvaren för inre bevakningen, löjtnant v. Mentzer. Sedan de under Edmans uppsigt ställda magasinerna blifvit besigtigade. hölls förhör i kommendantsexpeditionen med befälhafvaren för kronohåktet Bluhme, fanjunkaren Bergqvist. sergeanterna Melin, Hörnstein, Österberg, Sjöberg, Kallenberg. Palmqvist, Conde, Brauer, Björkman, Lundqvist, Forssbäck, samt vaktknektarne Stjernqvist, Brandt och Nilsson, hustrurna Anna Catharina Andersson och Anna Sofia Lundblom samt vedgårdsförmannen Widmark och fången Hellgren. Ransakningen afslöts omkring kl. 4 e. m., och skall en annan lag redogöras för hvad i detta mål förekommit. Af de upplysningar, som den 13 dennes vunnos, finner man att försnillningarne vid Långholmen under tiotal af år bedrifvits systematiskt, och eget ir att de ej förr blifvit upptäckta. — Mord. Å rådsturättens fjerde afdelning fortsattes den 13 dennes ransakningsmålet angående let den 11 November förlid är föröfvade mord i timmermannen Håkansson; och var den för detsamma anklagade förre mjölnaren Carl Erik Ekund från häktet upphemtad samt vid domstolen tälld äfvensom enkan Håkansson närvarande om kallad vid hemtningsäfventyr. Efter föringången protokollsjustering hördes fem vittnen, if hvilkas berättelser framgick, att Håkansson jutit döden medelst strypning, men att han skulle strypt sig sjelf, såsom Eklund velst insinuera, är en fysisk omöjlighet; och har jemväl fattigläkaren Catharina församling doktor Stoltz på sin ed it, det Håkansson dött till följd af honom gem annan persons hand tillfogadt yttre våld, ari badaremästaren Färnlund jemväl instämt. lund och enkan Håkansson nekade emellertid ortfarande till all kännedom om mordet, likasom le äfven bestredo att ha stått i brottsligt förhålande till hvarandra. Ransakningen förekommer tterligare nästa Thorsdag, då enkan Håkansson kall iakttaga inställelse vid förut stadgadt hemtingsäfventyr. A —