Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 3

hättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Blindt allarm. I förrgär hölls i poliskammarer undersökning angående uppkomsten af det allarn genom brandsignaler, som natten till sistl. Tisdag utlockade samtlige brandkärerna till närheten a Örgryte kyrka, der de dock endast funno nägra tjärtunnor, som antänts till firande af en fest. De fyra tornväktare, hvilka haft tjenstgöring i tornen, upplyste, att som ingen anmälan till dem gjorts om tunnornas antändning, hade de, som i anseende till aflägsenheten ei kunnat iakttaga eldens orsak, på den grund gifvit signalen. Af egaren till stället hade ordentlig anmälan ingifvits, och denna hade äfven af polisen öfverlemnats till förmannen för tornväktarne, G. Söderström, som det ålåg att underrätta tornväktarne derom. Detta hade han dock icke gjort, hvadan orsaken till larmet ensamt drabbar honom. Att denna försummelse kan komma att stå honom ganska dyrt, i händelse han fälles att ersätta brandkårernas omkostnader, fick han erfara, då af stadens brandkår fordrades ersättning med 210 rdr och af den frivilliga med 65 rdr. Från Majornas hade ännu icke inkommit någon uppgitt på kostnaderna och uppsköts målet fördenskull till nästa Thorsdag. Butikstold. Sistl. Tisdag hade en qvinna inkommit i skäddaremästaren C. A. Erikssons butik vid Kungsgatan och, under uppgift att en person straxt derpå skulle komma att handla kläder, hvilka hon sedermera skulle hembära, begärt att få vänta. Detta hade äfven beviljats och den intet ondt anande bodmamsellen hade derpå gått in i ett rum bredvid. Då hon dock efter en stund utkom, var qvinnan försvunnen och med henne jemväl en ny bonjour, som kostade 40 rdr och hvilken hängt å väggen. Påföljande dag blef af skomakeriarbetaren Svensson till polisen anmäldt att en qvinna hos honom utbjudit en bonjour, hvilkens billiga pris dock gifyit honom anledning att misstänka dess oärliga åtkomst. Han hade derför sagt till henne att han för tillfället ej hade penningar, utan bedt henne komma igen, för att under tiden underrätta polisen. När ett par spanande konstaplar anlände till stället, var qvinnan redan före dem, men hon försökte då genast att springa sin väg. Detta lyckades henne dock ej, utan fasttogs hon, då hon igenkändes såsom en gammal kund i butikerna, ehuru af det slag, som handlanderrne helst ej vilja sälja till, och heter Anna Stina uSvensson. Sedan hon i poliskammaren erkänt stölden, remitterades målet till rådhusrätten och införpassades hon derpå till cellfängelset. Inbrott. En för stöld stöld straffad snickarelärling, Carl Larsson Kryger, hade sistl. Måndag lyckats inpraktisera sig ä vinden till ett hus vid Kronhusgatan samt der tillgripit en ny doffelkKappa, tillhörig en piga. Kappan, som var värd 25 rdr, hade han derpå sålt till en landtgumma för 4 rdr, då han ej vågat utbjuda den till någon annan. Han blef dock sjelf genom polisens försorg fasttagen, då han erkände stölden. Målet remitterades. 3 (Från Stockholm.) EBdmanska målet. Såsom ett ti föregående referat härom meddelas ct följande: Beträffande den aff äklagac 1