Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1868, sida 3

Det lider mot hemtningstidens slut och hemtarnes antal aftager. Låtom oss begagna tillfället att taga källarens öfriga kunder i betraktande. Vid ett bord sitta fyra små barn, hvilka äta ärter, så att det riktigt gör en godt att se deras matlust. De ha af den , snälle utdelaren fått sina portioner, och sedan de, förnöjda och mätta, lagt skedarne ifrån sig, uppstiga de och läsa sin bordsbön. Vid ett annat bord sitta individer, hvilka bära alla spår af det förnedringstillstånd, somksuperiet medför. De förtära visserligen den varma soppan med synbart välbehag, men ögonen vändas dock ofta mot flaskorna med hvilkas innehäll de gerna tyckas vilja göra bekantskap. Kunderna i öfrigt utgöras af allmoge af båda könen som taga sin halfva och andra lättare lifssörnödenheter. En och annan af dessa förser sig äfven med rykande soppa, men allmogen i allmänhet väntar heldre med sina mäl tills de komma hem, mest af ekonomiska skäl, och detta kan ingen förtänka dem. På samma sätt tillgår det på de öfriga bolagsvärdshusen, hvilka alla med skäl kunna vitsordas för det utmärkta sätt hvarpå de skötas, samt serskildt för den närande och väl lagade mat, som der tillhandahålles den fattiga befolkningen. En annan lokal, der äfven dagligen matutdelning eger rum, är Försörjningshuset vid Stampgatan. Vi skola äfven der öfvervara en middagsstund. Stora flockar af barn synas komma. De uppehålla sig utanför byggningen afvaktande 12slaget, då de sätta sig i rörelse mot ingången. Huru förnöjd och glad synes ej denna barnaskara, som tillbringat sin tid uti skolsaiarne och nu får en väl behöflig stärkande föda. Se, huru de för dörrvaktaren framvisa sina kring halsen med en snodd burna metallpoletter för att sålunda komma i åtnjutande af sin portion, bestående af varm soppa och bröd, som serveras uti den rymliga bespisningslokalen vid flera långa bord. De gruppera sig 4 och 4 omkring hvarje af de stora soppfaten, hvilkas innehåll jemte ett fyrdeladt bröd utgör deras ranson. Ått de ha strykande aptit behöfver ej omtalas. Träskedarne gå flitigt fram och åter — och inom kort äro de nyss till brädden fyllda faten tömda. Såväl före som efter måltiden läsa de en kort bön, och när de aflägsna sig, förmärkes tydligen huru innerligt belåtna de gå att på nytt intaga sina platser uti skolrummen. Uti en annan lokal i samma hus utlemnas mot poletter mat till fattiga från staden och förstäderna. Se dessa till hundratals uppgående personer, som framför luckan afvakta tiden för utdelningen. Tyrärr bära allt för många af dessa gestalter den sjeifförvållade olyckans, förnedringens och lastens stämpel. Visserligen finnas äfven här flera, som af tillfälliga omständigheter tvingas att begagna lenna utväg till erhållande af någon föda, men de förras antal är öfvervägande. De enda ljusa biller, som möta här, äro barnen, hvilka hitsändas, jelfva redan mättade, för att till lidande föräldrar hemskaffa denna deras enda föda för dagen. Att le äro medvetna om sin vigtiga sändning utvisar hela deras beteende. De ha mycket brådtom innan de fått sina portioner, de aflägsna sig med zlädjesträlande min och snabb gång. Ej mindre in omkring 10,000 portioner ha mången vecka här utdelats. Vi förflytta oss nu till en annan lokal i samma us, der Tillsyningsföreningen har sitt arbetskonor. Här mötes blicken af allehanda rudimaterier väfnad, spinning och stickning. En mängd yntliga gummor synas, som under djupa nigninsar och vackra haranger uttrycka sin tacksamhet ör att de fått arbetstörtjenst, Vidare se vi mölrar, som hitfört sina barn för erhållande af kläder ch skodon, så att de kunna sända dem till skolan. d ett ord: alla bär vidtagna anordningar bära ett djande vittnesbörd om huru många sådane arnas nöd, som vilja men ej kunna skaffa sig sitt efnadsuppehälle, här blir lindrad. M. R.